Det handlar om pengar, och misär!

Fler och fler länder avkriminaliserar knarket och det jämställs alltmer med cigaretter och alkohol. I många länder både i Europa och övriga världen har man gett upp, gett upp kampen mot knarket och de folkvalda politikerna räknar nu kronorna verksamheten genererar.

Säsongstarten av Correspondenterna igår var skrämmande och upprörande. Vanliga människors berättelse går in och berör.

 Till Kambodja kommer turister från väst för att koppla av och festa men också att ägna sig åt det som än så länge inte är tillåtet här hemma i Sverige, än så länge. Men vad händer om en legalisering sker även här?

 I det drogliberala landet Portugal är försäljningen och bruket av knark från marijuana till heroin helt synligt. Där ligger fokus mer på vård och fria, rena sprutor än straff som högst blir böter.

 Det är den fullt legaliserade Marijuanan för eget bruk, miljonindustri som bara är i början av något större. Affärsmän och politiker har stora framtidsplaner. I många av USA:s delstater däribland Colorado har man infört fritidsdroger där bara den som har läkarintyg, vilket är lätt att få kan köpa drogen i medicinskt syfte.

 Baksidan är någon helt annan. Knarket i Kambodja är billigt och lätttillgängligt. Men det innebär också stora sociala problem. Härhemma och i många andra länder finns stor arbetslöshet. När hopplösheten blir för stor behövs något som ”lättar upp”, något som löser bekymren snabbt. Om knarket legaliseras även här blir det lättillgängligt. Närmast till hans är då drogerna och är det helt lagligt kommer det att bli helt normalt. Den utvecklingen skrämmer mig.

 De som säljer, langarna, politikerna struntar fullkomligt i vilka som köper bara pengar kommer in. Sedan att ungdomar fastnar i drogmissbruket det finns ingen som helst förståelse för. Att människor drabbas både missbrukaren och hans omgivning finns ingen empati för. Så ska vi då legalisera knarket?

 

Fåfänglighetens höga pris?

Cancerfallen ökar har vi fått höra på nyheterna idag. Hudcancer, bröstcancer, prostatacancer samt viss del av lungcancer hos kvinnor ökar, en skrämmande utveckling som bevisligen har med våra levnadnvanor att göra.

Du måste vara snygg, vacker. Du måste se bra ut för att lyckas och vara omtyckt. Först då är du någon. Vi matas ständigt med hur viktigt utseendet är. Vad som rör sig inuti, innanför pannbenet verkar vara av mindre betydelse.

 Det är människan som förstört vår egen jord genom alla dessa utsläpp från fabriker och bilar. Utsläpp av bland annat koldioxid som ger alla dessa klimatförändringar runt om på vår jord och som gör att vi drabbas på olika sätt. Kanske gör vi oss själva också en björntjänst?

 Det ska börjas i tid. Barn ska få vara barn så långt det bara är möjligt. Men många barn idag börjar tidigt med att sminka sig, alltför tidigt utan att ens tänka på varför. Ett beteende som håller i sig livet ut. Dess konsekvenser struntar man i då.

 Främst tjejer tar efter vad mamman gör. Kanske är det ett kvinnigt fenomen. Mammans beteende blir vägvisaren. Till en början kan det vara en lek som senare blir till allvar.

Varför bäljer en tonåring tonvis med smink i ansiktet varje dag lager på lager? Jo för att vara snygg och populär bland killar/kompisar, vara någon, se bra ut för att lyckas. Man vill inte sticka ut, våga inte vara annorlunda och vara sig själv, därmed också riskera att bli mobbad. Även om du är någon helt annan inuti.

 Min bonusdotter och jag diskuterade detta för en tid sedan då vi satt vid köksbordet. Hon är idag 26 år. Visst använder hon smink men hon har ett helt annat förhållningssätt till denna produkt idag än hon hade i tonåren. Då kunde hon inte gå utanför dörren utan att först ha stått timmar framför spegeln och sminkat sig. Hon blev riktigt arg om man yppade att hon var fin som hon var. Oavsett hur mycket vi då berättade för henne hur söt hon var utan smink lyssnade hon inte. Hormornerna krigade för fullt inom henne, dörrarna smällde och jag fick höra hur katastrofalt dum jag var. Beteendet känns säkert igen och är ett helt normalt beteende i tonåren.  Men, alla är vi vackra, söta utan allt det där kosmetiska produkter som egentligen framkallar rynkor tidigare än annars och som gör huden glåmig och ful. Särskilt om du börjar med sminket i allt för tidig ålder.

 Jag hörde på lokalradion för några veckor sedan. Där var en kvinna som öppenhjärtligt berättade om sin sjukdom. Från början hade hon bitvis tappat håret. Men idag hade hon inget hår alls. En fruktansvärd historia som pågått under många år och ingen visste egentligen varför. Det handlade om självkänsla och skam som jag tror alla som fått cellgifter kan vittna om. Hur man förlorar sin indentitet och värdighet som människa när man tappar sitt hår. Hår har väldigt stor betydelse för en men det förstår du först när du förlorar det.

Jag går ibland och färgar håret och var gång tänker jag på att jag kanske inte skulle göra det. Men jag liksom många andra tänker. För ens inre känns det bättre av att förnya sig. Och det handlar om hur du ser på dig själv, ditt egenvärde, din självkänsla som präglas av värderingar utifrån och samhällets ideal.

Men alla dessa kemikalier som smink, hårfärger och många andra produkter är tillverkat av är inte bra, däribland hygienprodukter. Miljön tar skada och framför allt du själv. Du riskerar att få allergier av olika svårighetsgrad och till och med olika former av cancer. Det är inte så lätt som att säga att här har vi svaren på allt, varför fler få cancer idag. Men jag tror det är en av anledningarna till gåtan.

En gång vad jag minns sedan barndomen hjälpte min kusin mig med sminket då vi skulle klä ut oss för att gå påskkärringar till de äldre på orten. Även en enda gång i vuxen ålder har jag sminkat mig eller rättare sagt den frisör jag gick till gjorde det. Det var då jag gifte mig och skärpan på bröllopskorten skulle bli bra. Vid speciella tillfällen tycker jag det på något sätt är befogat. Men det var liksom inte jag. Jag är van vid att se mig själv helt neutral och folk får ta mig därefter. Upplevelsen av att vara utspökad och billig var stor men samtidigt vacker den dagen då jag gifte mig.

Nej, jag trivs bäst sådan jag faktisk är och med människor som är naturliga, som gud skapat dem utan en massa konstigheter för att bli sedda och accepterade. Tonåringar måhända men vuxna människor känns bara så fel. För mig har produktens innehåll, människans inre egenskaper mycket större betydelse än hennes utseende. Det kan lura dig. Du döljer dig bakom en fasad som inte är du, bara du är unik.

 

 

 

 

 

 

 

Arbetssättet skapar stress som indirekt drabbar vårdtagare

Det handlar om arbetssättet delade turer som främst förekommer inom vårdyrken, hemtjänst m.m. Det är väl okey om man kan gå hem och vila mellan turerna. Men många har inte den möjligheten och många pendlar till sina jobb. Detta leder till att du som jobbar inom äldreomsorgen t.ex ofta får långa arbetsdagar upp till 13-14 timmar. Det skapar trötthet och stress, vilket i slutänden drabbar arbetet och vårdtagare, men också den anställde.

Varför ska man ha delade arbetsturer särskilt då det leder till så mycket negativt? De i sig kan leda till att ännu en får arbete, eller?.

 

Underfundiga frågor, men hur vill vi ha vårt samhälle?

Är det verkligen vi människor som ska bestämma när livet för en annan är slut?

Är inte allas liv lika mycket värt? Ska inte alla med samma sjukdom få liknande behandling, gammal som ung så vida du själv inte säger nej?

 

Bostadsbristen drabbar unga, men också samhället

Bostadsbrist är ingen storstadsfenomen längre. På många mindre orter/städer i landet är det nu svårt att få bostad, hyresrätter. Det är svårt, ställs höga krav för kontrakt, heltidsjobb, inga lån, inga missbruk eller brottsligt förflutet. Att ställa sig i kö är ingen garanti för att få en lägenhet vilket kan dröja i flera år, 6-10 år är inget ovanligt. 

Bostadsbristen drabbar främst unga vilket kan få enorma konsekvenser i form av psykisk ohälsa och frustration, rädsla. Du blir på något sätt aldrig vuxen, tvingas ideligen flytta till lägenheter med andrahandskontrakt. Du kan aldrig slå dig till ro, känna dig trygg, kan aldrig köpa dina egna möbler. Hur mår du då?

Befolkningen har ökat i Sverige men byggnadtionen inte hängt med. Återigen drabbar det våra unga. Det är så viktigt när man är ung och står på livets tröskel att kunna flytta hemifrån, ha sitt eget kryp-in och kunna försörja sig med jobb och studier. Alla som idag är vuxna har själva varit i den ställningen och förhoppningsvis minns tillbaka. Att möjligheter finns, bostad, jobb gör dig till en ansvarsfull vuxen människa. Om alla dessa möjligheter inte finns vad blir det då med våra unga och deras framtid. Hur mår de egentligen?

 

Vem bestämmer när ditt liv är slut?

Vem bestämmer över ditt liv? Så klart du själv, tänker du!.

Så länge du är ung, frisk och vital vill säga, för sedan.

Vem bestämmer hur länge du ska leva? Du själv, Försäkringskassan. läkaren eller kanske läkemedelsföretagen. Eller är det i slutändan vår regering och dess lagar som avgör när ditt liv är slut!.

Ialla fall hörde jag talas om på nyheterna idag, en man som hade prostatacancer och som nekats medicin för han var för gammal. Om han fick det han så väl behövde skulle det leda till alltför stora samhällskostnader, även om hans liv skulle förlängas. Han skulle dock inte kunna återgå i arbete.

 

Varför straff?

Lördagen den 9 mars anordnade Socialdemokraterna i Linköping för första gången en konferens för partiets nämndemän i olika domstolar. En dag som många av oss såg fram emot för att få utbildning och utbyta erfarenheter. Viktiga saker för oss som är allmänhetens förlängda arm in i domstolarnas värld.

De flesta medborgare anser att ha du begått ett brott så ska du straffas. Det ska kännas, du ska påverkas för det du gjort och för att du aldrig ska göra om det igen. Har du dessutom gjort något riktigt grovt är du inte ens värd mänskliga rättigheter längre. Den tanken förstår jag mycket väl. Den smärtsamma rädslan du som offer bär med dig har jag full respekt för. Du som medborgare kanske lever i tron att Svenska fängelse är som ett hotell. Jämför man dagens åldringsvård och den mat dessa människor får förtära med fångarnas delar jag fullt din åsikt. Fängelser är statligt ägda och där finns vissa kriterier för hur det ska vara med tanke på kostens sammansättning, aktiviteter, motion etz. Men enligt studier är det frihetsberövandet och att sitta isolerad länge från omvärlden som påverkar alla människor mest negativt. Kommunernas minskade intäkter och de vinstdrivande företagen drabbar tyvärr omsorgen

 Den föreläsningen Henrik Tham professor inom kriminologi på Stockholms universitet höll denna dag var mycket intressant. Den handlade.om kriminalitetens utveckling genom de 50 senaste åren. Tyngdpunkten låg dock på de allra senaste åren. Vad som kommit fram av de studier han bedrivit och som han också tog upp var i sig inte förvånande. Det som vi med stort intresse sedan spann vidare på var just den inriktningen alliansregeringen går in för, hårdare tag och hårdare straff.

 Kriminaliteten blir inte mindre av hårdare tag. Alltså hårdare straff leder inte till det som var meningen, att kriminaliteten skulle minska och att vi vanliga medborgare skulle känna oss tryggare i vårt samhälle och i våra liv. De brott som begås blir allt grövre. Många brott ökar i antal medan ett fåtal minskar. Alltfler råkar ut för vardagsbrott bland annat bostadsinbrott. Offren är ofta äldre och handikappade och försvarslösa individer.

Samtidigt får vi alltfler återfallsförbrytare. Det är kanske inte så lustigt. När du kommer ut från fängelser efter avtjänad dom har du mindre chanser idag än tidigare till en andra chans. Alltfler arbetsgivare begär utdrag ur brottsregistret för att du ska få arbete, en i sig oroande utveckling. Då är det svårare för att inte säga kört för dig som före detta fånge. Vad återstår? Jo att göra ännu fler brott för att om möjligt få ett drägligare liv. Vem ska annars försörja dig? Återfallsförbrytaren är ett faktum. Det var ju inte det som var meningen med politiken. Eller?

 Men vad ska vi då göra? Den politik som alliansen med full styrka går in för är att skapa klyftor mellan människor. De rika blir allt rikare medan de som inte har blir allt fattigare. Att göra det svårare för sjuka, invandrare och unga att få arbete och att leva ett bra liv. Alltför många hamnar i utanförskap och hopplöshet. Den situationen,  utanförskapen leder till kriminalitet som tendera till att öka. Det ljusnar inte för svensk kriminalitet som bara blir grövre och hårdare. Jag tror knappast någon tycker det är en bra utveckling.

Bör vi då inte ändra riktning och politik innan hela vårt Samhälle faller sönder?

 Jag säger inte att vi inte ska straff. Givetvis fyller de ett syfte. Men hur ska vi utforma straffen och vad ska vi fylla dem med? Framför allt bör vi förändra svaga människors forutsättningar till liv, inte till drogmissbruk, kriminalitet och brottslighet.

 

 

 

Hårdare tag leder inte till mindre kriminalitet!!!

Henrik Tham professor inom kriminologi på Stockholms universitet höll en intressant föreläsning på S-nämndemännens dag i Linköping idag. En fråga eller vad som kommit fram av de studier han varit med om som han tog upp och som vi sedan spann vidare på var just den inriktningen alliansen går in för, hårdare tag och hårdare straff.

Kriminaliteten blir inte mindre av hårdare tag. Alltså hårdare straff leder inte till det som var meningen, att kriminaliteten skulle minska och att vi skulle känna oss tryggare i vårt samhälle och i våra liv. Brotten blir allt fler och allt grövre. Många råkar ut för vardagsbrott, bostadsinbrott. Offren är ofta äldre och handikappade, försvarslösa individer.

Men vad ska vi då göra? Den politik som alliansen med full styrka går in för är att skapa klyftor, göra det svårare för sjuka, invandrare, unga att få arbete och att leva ett värdigt liv. Den utanförskap leder till kriminalitet. Utanförskapen tendera till  att öka och det ljusnar inte för kriminaliteten som bara blir grövre och hårdare.

Bör vi då inte ändra riktning innan hela vårt Samhälle faller sönder?

 

Barntillåtet!!!

I veckan var det en ägare av ett fik i Stockholm som fick nog och förbjöd småbarn att besöka fiket. Barn hade varit stökiga på många sätt. Därför sattes skylten upp att barn inte tilläts komma in. Skylten har nu tagits bort vill jag påpeka.

Men jag tänker för det första är det föräldrars ansvar att hålla reda på barnen och tillrättavisa dem. Det handlar om uppfostran. Men sedan tänker jag att om nu inte föräldrarna finns tillgängliga ska då inte andra vuxna få säga till barnen? Är inte barn, allas barn i det avseendet?

Jo visst är det så. Men det finns en risk att din åsikt inte är föräldrarnas och att om du säger till äldre barn också blir attakerade av dem. De är oftast inte vana vid tillsägelse.

Tål man inte barn och ljudet av dem ska man bo långt in i skogen. Men även om man älskar barn kan det ibland bli för mycket, eller? Jag tycker att skaffa man barn ska man veta sitt ansvar som föräldrar och barnen ska få vara med oavsett vad man befinner sig. Men vad är din åsikt?

Barn blir vad föräldrar och samhället gör dem till!

 

Grattis, alla kvinnor på internationella kvinnodagen. Du behövs för världen!

Vad vore vår värld utan kvinnor, starka som svaga. Alla behövs vi. Kvinnor som tar det största ansvaret i hemmen. Kvinnor som jobbar mest i u-länderna. Företagssamma, ansvarsfulla och initiativtagande kvinnor välden över som gör så mycket för samhället och andra.

Du behövs som kvinna. Du behövs som individ.