RSS

Månadsarkiv: februari 2015

Det skadar vårt samhälle

Den 28 februari kommer för alltid att vara en tung dag även om fåglarna sjunger lovsånger till den efterlängtade våren och ljuset kommer, och även om detta datum 28 februari 1990 innebar starten av operationer som förändrade mitt liv.

Den 28 februari 1986 mördades Sveriges socialdemokratiske statsminister, Olof Palme. Han skjöts ihjäl på öppen gata. Ett fruktansvärt dåd som inte bara skadade en hel nation utan även Socialdemokraterna och kanske en del värld. Ett dåd som aldrig klarats upp. Efter det datumet kommer partiet och samhället aldrig att bli som förr. Något förändrades till det sämre.

Jag hävdar att samhället i många avseenden utvecklats åt fel håll. Inte för att jag vet särskilt mycket om Palme och hans sätt att styra landet. Jag var 17 år då men alla minns vi nog den dagen och alla nyhetsändningar på radio och tv. Men jag vet att Palme var mycket för våra barn och de svaga i samhället. Han sa exakt vad han tyckte och tänkte och den stilen gillar jag. Jag gillar inte som det är idag de åsiktsbestämmelser som finns i folkrörelsen och jag gillar inte att man håller varandra om ryggen och inte stå fast för vad man egentligen vill. Och jag gillar inte den oärliga, ruttna maktkamp som råder inom politiken, inte lämplighet.

Jag hävdar att solidariteten i samhället sakta men säkert dog efter det datumet, 28 februari 1986. Ingen vet riktigt vad solidaritet är idag, allra helst bland politiker. Det där med Solidaritet ger jag faktiskt inte mycket för antingen går det till överdrift eller inte alls. Det är pengar som styr hela vårt samhälle och inte solidariteten till medmänniskor som samhället egentligen borde byggas på.

 
 

Brotten som vi alla har del av

Små barn ser inte olikheter, bara du är snäll. Så vem bär då ansvaret till samhällsutvecklingen? När i livet kommer fördomarna om människor och vart kommer de ifrån?

Även om vi inte direkt lär barnen så snappar de upp vad de vuxna säger. därav alla negativa fördomar som vi alla har del av.

Det handlar om brott, tankar som de flesta av oss har men som tack och lov vi aldrig låter bli verklighet. Respekten för medmänniskor måste finnas men den verkar ändå titt som tätt försvinna.

Det är brott som är svåra att komma åt och lösa, grova vardagliga brott. Det kan handla om att skrika glopord efter någon, allvarligt kränka någon för dess utseende, hudfärg eller klädsel. Det kan också handla om sexuell läggning eller religiös tillhörighet, misshandel, vandalisering m.m.

Brott som i botten grundar sig i människors osäkerhet, oro och rädsla för det främmande men som får förödande konsekvenser främst för den enskilde brottsoffret. Men hatbrotten är också ett hot mot vårt samhälle, vår fantastiska rättstat där alla ska vara lika mycket värda och där vi alla förväntas leva fredligt sida vid sida. Det är brott som ökar för varje år och som polisen står maktlösa inför. Mörkertalet är ännu högre än vad som anmäls. Vad är det för mening med att anmäla när det ändå läggs ner efter en tid?

Även om det säkert är många där ute i vårt samhälle som anser att nu har invandringen blivit alltför stor, många som har negativa åsikter om tiggarna, Romerna och invandrarna i stort, åsikter om homosexuella och muslimer så ger det oss aldrig rätten att uttrycka det vi känner, anser eller i ögonblicket tycker mot någon av dessa människor. Att bemöda sig tiden att skriva hatmail, slösa energi på att förnedra någon utan att egentligen veta vad du säger är på något sätt så lågt och säger mer om dig själv som gärningsman.

Vi kan se olika ut, klä oss olika, reagera olika men i grund och botten är vi alla människor med känslor och behov. Det får vi aldrig glömma.

 

Hjälper vi hjärntvättade mördare?

Vårt land är öppet för att hjälpa utsatta människor. De flesta har inget val och uppskattar att ha fått lämna en krigszon och förföljelse, för ett liv i demokrati och frihet.

I tv-programmet Uppdrag granskning intervjuas en ung, förvirrad ”svensk”, född och uppvuxen i Göteborg. Han har nyligen återvänt hit från strider för Islamiska staten i Syrien.

Flera vänner har stupat, men han gratulerar dem, som martyrer i paradiset, var och en med 72 stycken sköna oskulder! Det framgår inte om kvinnliga martyrer erhåller samma belöning.

Resväskan är redan packad. Han är här tillfälligt, för att vila upp sig och få vård. Säpo har bett honom höra av sig när han reser nästa gång!

Av programmet framgår att man utomlands ser vårt land som ett rekreationscentrum för IS-sympatisörer! Här kan man få en stunds respit, för att sedan återvända med förnyade krafter. Om hans lille son en dag skulle komma och berätta att han vill resa ut och kriga för denna sak, skulle han bli ”jätteglad”! Målet är ju en stat med fullt ut genomförda sharialagar.

Ansvarig inrikesminister Anders Ygeman försäkrar i en intervju att en ny lag ska ge myndigheterna rätt att beslagta passen för dessa presumtiva krigsivrare – så de hindras från att lämna vårt land!

I Göteborg åker unga män omkring i bilar med IS-flaggor. Polisen utreder om detta är lagligt. På nätet får dessa terrorister ta emot massor av ”likes”. Från ”vanliga” svenskar, sägs det? I Örebro föreslås IS-sympatisörer få förtur inom arbetsmarknaden. I en strävan att anpassa dem.

Sverige förändras! Extremismen breder ut sig. Hur tänker du som svensk kring dessa frågor? Hur reagerar den vanligtvis fredlige muslimen? Människor som har flytt undan terror och förföljelse, förväntas leva här sida vid sida med förföljarna, mördarna?

Nu ska vi alltså hindra IS-sympatisörerna från att lämna Sverige. Vilket land blir då måltavla för nästa attack, rimligtvis?

I mitt Sverige hjälper vi riktiga flyktingar – inte hjärntvättade mördare! Men det är just dem vi hjälper.

Delar av en insändare i dagens Corren

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2015/02/26 i samhället idag

 

Den fattige miljonären………………

Efter att ha blivit bränd så många gånger sökte jag inte längre efter någon att älska och bli älskad av. Alla män verkade vara formade i samma stuk. Antingen var de upptagna eller ute efter att utnyttja. När de väl fått sitt drog de.

Nu i dagarna 24/25-2 är det 15 år sedan jag fick vetskap om att mannen ändå fanns. Den man som idag är min livskamrat. I 15 år har vi varit tillsammans gifta i 12 år. Helt otroligt egentligen att man genom att höra en människa på radion, en röst, inte tillhörande vem som helst utan en röst som säger så mycket och som går rätt in i hjärtat. Drygt ett halvår efteråt var det någon annan som styrde mitt liv in i kärleken. Än idag betyder den här delen av året mycket för oss båda.

Det var en helt vanlig fredag i slutet på februari. Efter veckans arbete höll jag på att städa hemma. Jag bodde i Malmö i en marklägenhet. Jag hade precis stängt av dammsugaren då klockan närmade sig 22,00. Jag brukade aldrig stänga på radion så sent. Men det gjorde jag denna kväll och där på P4 startade ”Hjärter Ess”. Jag blev lite intresserad av vilka människor som skulle vilja ringa till ett sådant kontaktannons-program, säkert ensamma och orginella människor. Detta visade sig vara en felaktig fördom.

Jag hörde bara den första personen som ringde in. Sedan var mitt hjärta fullständigt blockerat. Anders hette han och det jag minns är att han hade samma värderingar på livet som jag. Hans röst vittnade om trygghet. Framför allt sa han att han var en ”fattig miljonär” och sökte en likadan tjej. Jag kastade mig på telefonen och på något sätt memorerade jag telefonnumret om meddelades efter samtalets slut. jag ringde utan att egentligen veta vad jag skulle säga. Den inspelade rösten talade om att jag efter pipet skulle tala om ett meddelande med namn och telefonnummer. Det gjorde jag. Jag berättade också att jag satt i rullstol, något jag skulle ångra. Därpå lade jag på men direkt efter började jag intala mig att så klart efter det jag sagt skulle han aldrig höra av sig. Veckan gick, dagarna gick och jag blev mer och mer övertygad om att så verkligen var fallet.

 

”Sverige har råd att ta emot alla de flyktingar som kommer hit”

När kungen besökte Norrköping och Migrationsverket i veckan sa han ord som mer upprörde människor än stillade deras känslor. Det är lovande att kungen och kungafamiljen intresserar sig för migration och intergration. Men man måste dels vara realist och se, förstå hur verkligheten ser ut, dels fatta beslut med hjärtat. Kungen har i det här fallet fattat en åsikt helt från hjärtat då han sa att ”Sverige har råd att ta emot alla de flyktingar som kommer hit”.

Vem skulle inte vilja hjälpa alla människor på vår jord till en bra tillvaro men är det verkligen realistiskt? Det finns en baksida på myntet som kungen inte sett.

Om kungen ändå tycker att Sverige ha råd att ta emot alla flyktingar som kommer hit till Sverige så vill jag veta hans lösning på den utanförskap som råder i många segregerade områden? Hur ska vi råda bot på bostadsbristen, det ökade våldet och kriminalitet i samhället, motsättningar mellan människor, terrorhotet, radikaliseringen och rekryteringen av unga jihadister?

Vad har kungen för lösning på äldrevården och andra verksamheter som får stå tillbaka för vår invandring men ändå står inför stora utmaningar, alla de äldre, svaga och sjuka som inte få den omsorg eller vård de behöver för invandringen, Vad är ditt budskap till dem?

 

Staten ser dig

Hur sanningsenligt är regeringens mål när det idag handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt på folk, hälsa eller inte? Hur mycket bryr sig egentligen politikerna om folkhälsoproblemen? De går ju miste om skattepengar till stadskassan.

2025 ska Sverige vara ett rökfritt land, ett mål enligt regeringen. Ett delmål skulle vara att förbjuda rökning på uteserveringar och offentliga ställen, inte som tidigare bara inomhus.

Att röka ofta i människors närhet är egoistiskt. Jag som ickerökare men som har en man som rökar är skeptisk till detta förslag. Visst det är jättebra om man kan förbjuda rökning. Det är ett gissel för alla allergiker och personer som utsetts för passiv rökning. Rökning skadar. DEN DÖDAR.

Men för de flesta av dem som rökar är det ett beroende. Förbud i all ära men det hjälper foga. Har man inte motivation nog så hjälper inga förbud i världen. Och egentligen hur mycket ska politikerna styra våra liv? Det är ändå vuxna människor det handlar om, folk som vet att tobak och cigaretter dödar men ändå kan de inte slutar. Är ytterligare förbud inte lite storebrorsfazoner?

 

Driftskostnaden för robotar är låg medan människor kostar samhället pengar.

Arbetslösheten i Sverige är hög, även om vissa uppgifter talar om en nedgång. Men var och en kan själv begripa att om allt fler företag flyttar utomlands och det som blir allt mer populärt bland de styrande nämligen att människor ersätts av robotar och att vi blir allt fler i Sverige så säger sunt förnuft att det Sveriges regering vill uppnå, Europas lägsta arbetslöshet 2020 aldrig kommer att uppnås.

Hur ska alla invandrare och vi svenskar komma i arbete om människors arbete främst inom vården ska ersättas av robotar? Måhända kan en robot bli ett kompliment. Men just inom vården är mänsklig kontakt en ovärderlig självklarhet.

En skrämmande framtid är då alltfler opereras av robotar, matar och ger de äldre den omsorg som krävs, cancersjuka barn som får sin omsorg av datainställda robotar mm. Investeringskostnaden för en robot är hög men därefter är livslängden lång.

Människor kostar pengar. Människor blir sjuka, är hemma för sjukt barn och övrigt, i omgångar. Men, Människor ska kosta pengar för det människor inte kan göra är inte värt att satsas på. Inget kan ersätta en mänsklig kontakt. Återigen märks det vem som tagit besluten.

 

 

Jag vill inte döma men ändå VARFÖR?

På något sätt vill jag förstå, varför? Men liksom de flesta känner jag bara oro. Det är förståeligt rädslan för Islam och folks ilska över religionen som breder ut sig i västvärlden. Om jag någonsin blir troende vill jag tro på en gud som älskar mig och alla runt om. En rättfärdig och god gud. Inte som den gud Islam tillbeder Allah, en gud som uppmanar till att döda och slakta människor för om du då själv dör uppnår du martyrskap. Inom Islam säger man inte beklagar sorgen när någon dör som här i vårt land. Där säger man Gratts. Ändå har jag svårt att tro att ens någon gud skulle uppmana någon att döda. Vad ska man då med en gud till?

Enligt säker källa står det däremot i Koranen att den som dödar en människa, dödar mänskligheten.

Sedan programmet ”Uppdrag granskning” igår, onsdagen den 18 februari har jag känt en viss oro och jag är säkert inte ensam. Den unge man som programmet intervjuade, en man född och uppvuxen i Sverige åker ner till Syrien för att kriga för den fruktade terrororganisationen IS. Efter att han skadats i kriget återvänder han för att få vård för sina skador. Nu avser han att resa igen. Det är hans fulla övertygelse att han gör rätt.

Jag förstår ännu mindre. Hur hjärntvättad får man bli. Även om någen annan predikar Islams ord eller hur de uppfattar religionen så kan man inte svälja allt, man måste tänka kritiskt. Är detta verkligen möjligt? Hur kan man återvända till Sverige bara för att få vård och sedan återvända igen, säkerligen utan att någon ha en aning om när. Och ännu värre han är inte ensam. Enligt programmet sker rekryteringen ständigt och osäkra siffror över 300 svenskar har rest för att kriga.

Varför ställs det inga krav på våra invandrare? Varför måste vi vara så barmhärtiga, inte emot de som verkligen behöver skydd utan mot de som har för avsikt att skada vårt fantastiska Sverige? Varför ska det ta så lång tid innan ett ändrat lagförslag kommer till stånd där indraget medborgarskap och indraget pass blir verklighet även här?

Att oskyldiga människor sedan får sätta livet till, ja vem tar ansvar för dem?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2015/02/19 i samhället idag

 

Ett sista farväl av den som gav mig kärlek

DU är för alltid en del ut av mig. Tankarna på dig finns där alltid, ibland mer ibland mindre. Men du finns alltid nära till hans, i alla fall i mitt hjärta och i mina tankar.

Just idag pappa begravdes du för 10 år sedan. En dag som för mig var mörk och kall på alla sätt. Jag tog farväl av det bästa jag hade, grundtryggheten i livet, den kärlek som jag som barn knappt fick. Jag tog ett sista farväl av min vän genom hela barndomen, den som betydde allt. Jag tog farväl av dig pappa även om du uppenbarat sig för mig några dagar innan. Jag hade vaknat en natt, satt mig upp i sängen och tittat ut åt vardagsrummet. Där framför bokhyllan i skenet från gatlyktan stod du helt synlig i dina arbetskläder, ladugårdsklädd overall och stövlar och lantmännens grön/gula keps. Du stod där ett tag och jag blev så chockad att jag blev stum. Så försvann du som i en dimma, för alltid.

Kanske ville du säga något, kanske vill du uppsöka mig och förvissa dig om att allt var som det skulle så du kunde släppa taget.

Tack pappa för allt du gjorde för mig när jag var barn, tack för att du om någon älskade mig för den jag var. Du beskyddade mig även om du inte kunde påverka så mycket vad som hände. Du trodde alltid på ”staden där rosor aldrig dör” och jag hoppas att även jag kunde ha den tron. Jag hoppas att du fått frid där, den ro du så väl behövde.

 

Är det inte läge att sätta hårt mot hårt?

Jag tror det är fler än jag som ställde sig frågan i helgen när nyheten om terrordåd i Köpenhamn kavlades ut i media, Hur många av de muslimer som finns i världen tror på guden som står över allt, Allah eller hur många av dem gömmer sig bakom religionen? Är Islam en farlig religion, ska man kanske vara rädd för Allah eller snarare hans anhängare?

Jag tror att många av oss känner en viss oro även om vi inte vill erkänna. Rädslan begränsar oss. Men när terrordåden sker allt tätare och kryper allt närmare inpå oss blir verkligheten en annan. Är det inte läge att begränsa invandringen?

Vi ska inte lägga oss och bli skrämda av terroristerna. Vi ska inte inkräkta på den lilla demokrati vi har. Vi ska heller inte inkräkta på yttrandefriheten och det öppna samhället. Men ändå anser jag vi måste ta fram det många begravt inom sig, det handlar om ”Sunt förnuft”. Begreppet som det finns alldeles för lite av idag.

Även om vi har yttrandefrihet i västvärlden behöver vi inte provucera dem med annan tro eller kultur, göra narr av deras sätt att leva.  Och vad är det som gör att fler särskilt unga väljer att åka till Arabvärlden och kriga för IS? Sannolikt är det unga i utanförskap och hur ska vi kunna hjälpa dessa ungdomar, är det kanske redan för sent?

Det här är det pris vi får betala för en generös invandringspolitik. Och tyvärr har vi bara sett början. Västvärldens vilja att hjälpa och Sveriges barmhärtighet ses uppenbarligen med andra ögon i andra länder. Återigen, är det inte läge att sätta ner foten även om det skulle leda till att gränserna blir mer stängda eller väntar vi på att något värre ska hända? När det smäller rejält då är det sent.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2015/02/16 i samhället idag

 
 
%d bloggare gillar detta: