Vad händer egentligen i det segregerade Skäggetorp?

Alla boende i Stadsdelen Skäggetorp Linköping, alla äldre och skötsamma medborgare tänker jag på extra idag. Det första jag hörde idag på radion var att det inatt återigen varit oroligheter i detta område, en man skjuten till döds och en man skadad.

Återigen det här är ett område där jag och min man bott i i många år och än idag har relation till. Det gör mig bekymrad och mycket ledsen. Även om området är segregerat så de som gör alla dessa oroligheter verkar inte riktigt förstå vilka konsekvenser deras handlingar får både för andra i deras omgivning men framför allt för de själva. De får aldrig vara acceptabelt med alla dessa bränder, skottlossning och dylikt. Alla resurser som finns måste sättas i kraft för att få slut på allt.

Vem vill bo i Skäggetorp där risken är stor att mista livet och där tryggheten inte alls finns? Det är ett område där svenskar flyr därifrån. Men alla har inte den möjligheten. Området går inte en alltför ljus framtid till mötes. Samhället har en mycket stor del i vad som händer. Men vad händer egentligen?

 

Tänk om

Tänk om girighet inte vore en ingrediens i vår vardag. Tänk om makt inte funnits. makt över människor, makt som utövas över jordens resurser. Presidenter, härskare eller kanske bara vi vanliga medborgare som hellre raffar åt sig än att andra ska få. Ha vi då alla inte en deli vad som händer i vår omvärld vad det gäller terrorism och fattigdom. Tänk om rättvisa fanns, hur skulle då världen se ut?

 

 

Grattis min älskade ”Pappa”

Jag vet att du finns här även om du inte syns. Jag känner din närhet som jag så väl lärt känna. Älskade pappa, jag kan inte förneka att just denna helg går tankarna till just dig. Du skulle fyllt 90 år i morgon om du fortfarande varit bland oss. Du som gav mig livet, grundtryggheten att leva vidare.

Ofta besöker vi människor gravar eller minneslundar en sådan här dag för att sätta blommor eller tända ljus. Men jag vet att du finns inte i graven, 30 mil ifrån mig. Nej, du finns här.

Jag har massor med fina minnen tillsammans med dig. Men de är inte de jag först kommer att tänka på. Det som först kommer för mig i mitt inre är det fruktansvärda öde och för många ”hemliga liv” som du tyvärr hade och som uppdagades alldeles för sent. Det som fortfarande gör så ont inom mig, skaver och skär och som jag om någon borde ha hjälpt dig ifrån men som saknade möjligheter till det. Jag tänkte på mig själv och tog tillfället i akt då möjligheten gavs att få en fristad från allt misshandel som jag och senare du sannerligen fick erfara. Du som aldrig gjorde en fluga förnär. Du skulle råka ut för det. De flesta såg men ingen berättade för mig tidigare, inte förrän efter din död. Då var det för sent.

Och kanske är det just därför gåvan ha gett mig att få lära känna en äldre man Åke karlsson som du pappa, i din ålder, en gammal bonde liksom du, samma sätt att vara som du. Jag fick aldrig möjligheten att få finnas där, vara tillsammans med dig när du med värdighet åldrades, fick ingen möjlighet att få hjälpa dig, få vara behövd av dig, du som alltid ha funnits för mig.  Kanske är det du som har gett mig den stora gåvan.

Grattis älskade pappa, Torsten Petersson för att du alltid finns här hos mig och med din din kärlek följer mig livet ut. Inget var som dina god natt kramar pappa och din trygga röst i telefonen. Jo det är du jag känner igen då Åke ringer.

Grattis på din dag den 27/7. Året då det föddes var 1924

 

 

Hon låg där så vacker

Hon låg där så vacker i det ljusa rummet. Den lilla späda kroppen sov tungt, huvudet var riktat mot väggen. Hon sov djupt. Jag gick fram till sängkanten, satte mig där, lade min hand på hennes axel och sa jag, ”Hej Lena det är Helene, hur mår du?” Innan jag steg in i rummet hade sonhustrun berättat att jag skulle vara beredd på att inte få kontakt med henne. Men det som hände var jag helt oförberedd på. Lena vände på huvudet och öppnade ögonen och log. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga men av nervositet började jag prata om vädret och något jag visste Lena tyckte om, katter. Jag tyckte hon fick rosor på kinderna, barnbarnen och sonhustrun grät bakom mig, eller snarare snyftade. så slöt Lena ögonen. Jsg tog hennes hand medan hon föll ner i medvetslöshet igen.

Jag hade tidigare denna eftermiddag idag fått reda på att Lena, den gamla damen på äldreboendet var dålig. Men så mycket mer visste inte den äldre mannen jag pratat med. Det är alltid tragiskt och jag blir så berörd. På något sätt blir detta det jag kommer att minnas av Lena. Psykiskt är jag helt slut ikväll, ändå kan jag inte glömma Lena.

 

Det är inte lustigt att SD vinner mark

Den stora branden igår morse, den i stadsdelen Skäggetorp i Linköping där fritidsgården, allaktivitetshuset totalförstördes. Branden tros vara anlagd liksom många andra bränder i Skäggetorp denna sommar. Stadsdelen som är starkr segregerat och där olika invandrare, kulturer ska samsas.

Samtidigt som polisens arbete nu knaggligt gå framåt har branden och oroligheterna i stadsdelen ökat oron bland befolkningen. Men tyvärr spekuleras det i hela stan och alla invandrare dras över en kam, vilket är naturligt. Tänk alla äldre i området och faktiskt de som sköter sig. Dem är det synd om.

Men vad gör samhället för de invandrare som kommer från krigshärjade områden? Uppenbarligen alldeles för lite. det är inte lustigt att Sverigedemokraterna vinner mark.

Dessa ungdomar som har tänt på huset där så många ungdomar träffades dagligen mår psykiskt dåligt. De här är inget acceptabelt beteende och polisen måste snabbt får tag på de skyldiga och få slut på oroligheterna. Jag som tidigare bott i området ser hur hela området förändras och försämras de gånger jag besöker det som bara för några år sedan var ett området att trivas i. Men nu är det inte så vilket är tragiskt.

 

Tillgänglighet, delaktighet åsidosätts

Att ha full tillgång till utomhusbad är något som gemene man inte tänker särskilt mycket på och liksom tar för givet. Men för den som är funktionsnedsatt kan det vara svårt att ta sig ner i vattnet då det saknas anpassning, ramper m. m. I Östergötland finns få sådana badställen, Linköping 1, Motala 1 och Norrköping inte en enda.

Att känna sig delaktig, delaktig i aktiviteter som samhälet erbjuder, ha tillgång till allt vad samhället erbjuder är viktigt för alla människor, och som var och en av oss friska tar för givet. Men så är inte fallet. Det är särskilt viktigt för oss som redan har bekymmer, får kämpa för vardagen och som ändå på en rad punkter straffas.

Sverige är specialist på att sätta människor i olika slags grupper, äldre för sig, sjuka för sig och så de som är friska tillhör de ”Normala” i samhället. De som gynnas.

 

Välkommen hem igen

Jag är riktigt stolt över mig själv. Det kan verka självgodhet. Men så är inte fallet. Tänk jag klarade det, jag som varit rädd för mina känslor och hur jag skulle reagera. Igår var jag hemma i mitt föräldrahem, inomhus det jag inte varit på 25 år då jag inte längre var välkommen hem. Efter en uppväxt där jag utsattes dagligen av mamma för misshandel, både fysiskt och psykiskt. Hon kunde aldrig acceptera att jag blivit sjuk och handikappad. Därför skulle hon själv bota mig utan hjälpmedel men med hemmagjorda ”huskurer” som inte fungerade. Allt detta hände innanför hemmets fyra väggar vilket har lett till hemska minnen som aldrig går ur. Samhället runt om mig gjorde inget för att underlätta familjens situation-

Den 7 juni var jag utanför huset, en ståtlig byggnad som efter att jag för 3 år sedan sålde föräldrahemmet då mamma året innan gått bort. Den nya ägaren har renoverat, byggt ut och byggt om, rejält dessutom. Visst kände jag igen mig men ändå var det annorlunda. Denna gång var dock inte ägarna där eftersom min man och jag var hemma i ett annat ärende.

Nu igår den 6 juli hade jag och ägaren Alex kommit överens om bara för någon dag sedan att nu skulle det ske. Han har länge kämpat för att få visa mig hur det blev. I fredags bestämde vi att på söndag skulle vi åka. Kanske var det tur att det blev så kort varsel. Jag hann inte tänka så mycket, inte känna efter.

En fantastisk dag gjorde det lättare. Men också ett fantastisk välkomnande då vi anlände. Då jag kom innanför dörrarna mötte en fantastisk värld mig. Allt såg annorlunda ut, mer utrymme, ljusare, bekvämare, modernare i gammal stil. Det var bara valvet i hallen som var kvar och som riktigt grep tag i mig, gav mig en smärta i bröstet. Jag började kallsvettas. Då berättade jag. Varför skulle jag sitta där och må så illa utan att säga något. Det syntes säkert hur ila jag mådde. Min man, Alex och hans fru var åskådarna.

Med en hackig röst började jag berätta hur vi, mamma och jag varje morgon eller närhelst jag skulle passera valvet skulle mamma ha gångträning med mig. Mamma gapade och skrek på mig, och jag tog sats för att komma till andra sidan valvet där jag återigen kunde gå och hålla mig i väggarna.  sällan gjorde jag som mamma sa, gick som vanligt folk, med min dåliga balans. Ofta ramlade jag och när jag väl lyckats kravla mig upp fick jag börja om. Till slut var jag så nervös att jag ramlade av ren nervositet. Det är något som än idag påverkar mig.

En underbar lunch på altanen och en helt otrolig liten grabb gjorde denna dag också lite lättare. Frank heter han, Alex och Jessicas lille son, 11 månader gammal som med sina kramar verkligen värmde mitt hjärta. Jag var välkommen hem igen.

 

Efter uppstädning från allt vad borgarna heter minskar utanförskapen

Det är många politiker, anhängare till Alliansen som påstått, kämpar för att utanförskapet nu minskar. Det är till att verkligen omger sig med tjocka murar, leva och umgås med pampar, skyggdlappar för ögonen så de skonas från att se verkligheten.

Jag och säkert många med mig kan intygaa att utanförskapet ökar och har inte minskat sedan alliansen tog över makten för 8 år sedan vilket var löftet från Alliansen. 250 000 fler har fått jobb är en siffra vi har vant oss vid att höra. Men vi har också blivit fler, befolkningen har ökat. Så det där med 250 000 är en lögn. Tänk alla invandrare som kommer hit och där bara ett fåtal kommer ut utanförskapet. Fler ska säkert komma hit. Tänk alla gamla människor, sjuka, arbetslösa, handikappade, långtidsarbetslösa som verkligen behöver samhällets omsorg är fast i sitt utanförskap. Och det blir bara fler och fler.

Socialbidragtagare har ökat markant under borgerligt styre, utförsäkrade sjuka tvingas söka socialbidrag . Minskade klyftor är ett hån mot alla som lever just i verkligheten och dagligen ser eländet. Löftet om minskat utanförskap för 8 år sedan har blivit tvärtom. Alliansens varningar nu kan göra mig tokig. ”Om vf byter regering går vi ifrån arbete till bidrag. en ännu mer fetare lögn.

Min förhoppning är att den nya regeringen efter uppstädning från borgerligheten snarare går från girighet och nonchalans till arbete och solidaritet, bidrag till den som är sjuk och behöver det som bäst.

 

Hur mycket ska politiker bestämma?

Jag tycker det är en självklarhet att båda föräldrar, både mamman och pappan ska ta delat ansvar för barnen och deras uppfostran. Det är det bästa för barnen för den tid barnen är små går utvecklingen med raketfart. Föräldraförsäkringen ska vara till för barnen.

Men vad som avgör, hur man ska ta ut föräldradagan beror på många olika saker. Biologiska som ekonomiska förutsättningar som vad jag anser ingen politiker ska gå in och styra människors liv, detaljstyra så här och så här ska du och du göra.

Om vi får en jämställd arbetsmarknad med lika löner  börjar vi i rätt ända vad det gäller att bägge föräldrar kan ta ut lika dagar. Idag då vi ska införa både andra och tredje pappamånaden börjar vi på något ätt i fel ände. I de alra flesta fall tjänar mannen betydligt bättre och då förlorar familjen mindre av att mamman är hemma med barnen.

 

Sverige den 14 sept 2014, är det verkligen ett demokratiskt val?

Moderaterna, ett idéparti måhända men det hade varit bättre om ni kläckt dessa under era 8 år på tronen. 20 000 studentbostäder, höghastighetståg, allt för att fånga väljare men de fröjdefulla men tomma ord saknar betydelse. Nu 2 månader innan valet lovas det en massa, man snor varandras förslag och inriktar sig på att angripa motståndarna. Hur trött har inte politiken varit? Hur mycket har vi inte klagat då vi sett de skrämmande tidningsrubrikerna då äldre nekas vård och auktioneras ut till lägsbjudande?

Det enda alliansen gjort eller inte gjort under alla dessa år är att sänka skatterna för de som jobbar vilket lett till en bristande välfärd för de som verkligen behöver samhällets omsorg. Nej det får aldrig vara acceptabelt med att människovärdet värderas lägre än pengar.

Att Sverigedemokraterna ska isoleras från allt sammarbete är inte demokratiskt. Partiet är invalt i riksdagen av svenska väljare och att utesluta partiet är att nonchalera Sveriges befolkning. Man kan undra om det är ett demokratiskt val eller bara till hälften?