V och SD går starkt framåt

I en ny väljarundersökning går Vänsterpartiet framåt och hamnar nära 9 %. Sverigedemokraterna är också vinnare med 11 %.

Att vänsterpartiet går framåt är inte alls lustigt. Det är det enda partiet som klart säger ”Nej” till vinster i välfärden. Äldreomsorgen och just vinster i välfärden är en viktig valfråga.

Men varför går SD så starkt framåt? Det är ett misslyckande att partiet tar väljare från de stora etablerade partierna. Men samtidigt är det ett missnöje väljarna visar. Problemen kring fri invandring och EU fria rörlighet och hur pengar prioriteras i vårt samhälle. Inom varje parti och varje politiker måste ta sig en ordenlig funderare på varför människor väljer att stöda SD istället för de stora partierna. Men detta görs knappast. Politiker måste ta medborgarna på allvar. Demokratin måste återigen slå rot och inte nonchaleras av våra folkvalda.

Annonser

 

Dubbelmördaren kan gå fri!!!

Den man som idag sitter anhållen för dubbelmordet i Ljungsbro i början på november förra året kan i slutänden få ett blygsamt straff. Han begick dådet då han led av en psykisk sjukdom, dock inte därefter. Det konstaterades idag. Det kan innebära ett långt fängelsestraff. Men det är inte så självklart. Han kan också komma undan med skyddstillsyn.

En undantagsregel säger dock att i synnerliga omständigheter kan straffet bli fängelse. Men det är absolut inte säkert. Vilken lagstiftning har vi egentligen där grova brottslingar går fria genom att droga sig och därefter begå allvarliga brott?

 

Skulle du vilja bli behandlad som en ovärdig människa den dag du blir gammal?

De allra flesta äldre människor vill bo hemma så länge det bara går. Men kan du inte är det väl självklart att du ska få ett tryggt boende. Idag får du bo hemma om du vill eller inte. Antalet platser på våra äldreboenden har kraftigt dragits ner och politikerna motiverar sina beslut med att de flesta vill bo hemma även om vi ständigt får nyheter om att den ene efter den andra av våra gamla nekas plats på äldreboenden trots att de har stora behov är det kommunen som avgör om du är sjuk nog att få en plats.

Du får allt bo hemma med hemtjänst. Men hemtjänsten idag fungerar väldigt dåligt med detaljstyrdhet, stress och de äldre som har hemtjänst flera gånger per dag får uppleva en rad främmade ansikten under en period.

Är det så vi ska behandla våra äldre då de blir gamla? Eller jag kanske ska furmulera frågan så här. Skulle du vilja bli behandlad så här den dag du blir gammal och sjuk?

 

Hur mycket förstår män?

Vad är det för bild samhället ger av ”Mäns förstånd”? Det är inte okey att våldta, eller visa sin makt över det motsatta könet om hon är i ett utsatt läge. Ett nej är alltid ett nej. Men hur mycket förstår män av det? Det borde vara självklart.

Enligt domstolar förstår inte en man att en kvinna säger nej, inte vill ha sex. Jag har svårt att förstå hur en Samtyckeslagstiftning skulle ändra på det. Hur kan man bevisa att bägge ville, ha sagt sitt ja?

Jag tror att det mer handlar om domstolars kunskap att en våldtäkt i grund och botten handlar om maktutövning. Den kvinna som anmäler går igenom mycket av smärta, skuld och skamkänslor. Det är självklart att männen ska fällas oavsett om han begrep eller inte.

 

Trångsynt diktator med fokus på vägen till makt

Han sade sig vara bäst, i alla fall bäst på att ta ansvar och kompromissa. Ända sedan barnsben hade han tagit ansvar både i elevrådet och i det millitära. Jo, han kan!!

När Moderaternas ledare Fredrik Reinfeldth var barn tänkte han nog inte som ett barn och i kvällens ”Nyfiken på partiledaren” SVT2 sa han själv att han nog var lillgammal. Han erkände att trots att han i sin ungdom varit teaterengagerad hade förväntningarna på att han senare och i synnerhet nu skulle ta ansvar överträtt det skämtsamma hos honom. Han är äldst av tre syskon, fick tidigt ta ansvar även i familjen. Ja han kan han, alltså ta ansvar. Strikt, ordning och reda, alla på sin plats.

Han talade om att människan är komplex, i alla finns det både gott och ont. Det gäller att begränsa det onda en människa kan göra. Men inte ett ord om den utanförskap som utsatta människor idag hamnar i. Men med den trygga bakgrunden i rädhusområdet finns det ingen chans att han någonsin kan förstå hur det känns.

Han talade om att i motsats till vänstern som tydligt har mål, fokuserade Moderaterna på vägen. Längtan till frihet talades det mycket om. Men vilken frihet???

Vilken frihet tror han att vi som är sjuka känner, vilken frihet upplever du som är varslad, arbetslös, ungdom som inte klarat skolan och som kanske ha ADHD eller Dyslekxi??? Ingen, där är varje dag en utmaning, inlåst i en bur. Allt snack om frihet blir till ett hån.

I det samhället Reinfeldth önskar ska alla slå sig fram, armbåga sig fram för frihet. Men alla äldre i vårt samhälle, alla sjuka, alla invandrare och unga som inte får de förutsättningarna och som därför hamnar i utanförskap, ja de såg Fredrik Reinfeldth överhuvudtaget inte. Han har nog inga planer på att ta av sig skygdlapparna, inte ens lätta på trycket.

Nej, jag kommer aldrig att bli en vän av Moderaterna, snarare en motståndare.

 

Ful, tjock, äcklig, men????

Jag gillar inte mig själv och absolut inte min kropp särskilt mycket. är kraftigt bygg, tjock och det värsta av allt, handikappad, rent ut sagt ful i mina ögon. Att acceptera min kropp sådan den faktiskt är, är något jag faktiskt ha svårt för. Att inte kunna bära upp snygga kläder utan alltid behöva tänka praktiskt.

Hur ska ett klädesplagg vara för att inte fastna i rullstolen eller vara i vägen vid andra behov? Fettet är på fel ställen trots att jag tränar, äter sunt och ägnar massor med timmar åt att svettas. Små, knappt synbara framsteg gör jag men som ändå gör nytta. Men som kroppen ser ut är jag ändå inte tillfreds med mig själv.

Utseendet, främst hos kvinnor ska vara vackert. Utseendefixeringen är enorm. Du ska sminka dig och visa att du är mån om ditt ”utseende”. Man ska vara snygg, vacker annars är det något fel. Men jag vet att allt smink i världen inte skulle hjälpa på mig. Dessutom är jag inte mycket för att sminka mig. Jag liksom får aldrig det snyggt. Så jag bryr mig inte. Att färga håret fyra gånger per år, en hudsalva nu när huden blir torr på vintern är väl det jag på sin höjd är i närheten av fåfänga. Egentligen, vad har det för betydelse hur jag ser ut? Det viktigaste är ju det inre hos en människa. Jag vet allt det där, MEN

Jo, visst är det så. Jag verkligen försöker intala mig det. Men det går inge vidare bra. Jag tror att jag behöver jobba mycket mer med självkänslan för att en god självkänsla gör dig vacker, eller ja jo det är så. Min dåliga självkänsla lyser säkert igenom för den som känner mig. För andra verkar jag nog vara en aning kaxig. Men det är bara på ytan. Det blir aldrig riktigt bra. Men sådan är jag!!!!

 

 

 

 

Vad förde mig framåt, trots alla odds emot mig?

Alla lägger vi nog märke till att tiden går alldeles för fort. Helgerna, dagarna blir snabbt till månader och år. Ibland funderar jag på vad är det som gör att allt blir som det blir? Ibland kan man verkligen fundera över om livet ändå inte är förutbestämt!!

Vad är det som förde mig framåt trots att allt redan som barn gick mig emot, mobbning i skolan, svårt med skoluppgifterna, dubbelt handikapp med ögon och rörelsehinder, utsatt för ständig barnmisshandel, sjukdom och ensam i en otrygg värld? Ingen trodde på mig. Ingen älskade mig.

Jag ska nog inte säga att jag tror på Gud för han har verkligen lyst med sin frånvaro under hela min uppväxt. Men erfarenheter av mitt liv säger mig ändå att någonting finns som med kärlek ändå styr våra liv.

När jag tänker tillbaka på hur mitt liv faktiskt har varit är jag säker på att jag nog var lite nyfiken på livet ändå, måhända senare en aning naiv. Längtan efter frihet och framför allt längtan efter ”Kärlek” i livet  var nog de som ändå förde mig dit jag är idag.

Men vägen har varit kantad av svårigheter, tro inte annat. Visserligen hamnade jag bland människor som ville mig väl och som hjälpte mig. Utan dem hade jag aldrig fått min frihet. Men många har också utnyttjat min snällhet och törstande efter kärlek. Den kärlek som jag inte riktigt visste var just kärlek och hur den såg ut. Vägen har också varit kantad av svår sjukdom, ensamhet, övergivenhet, rädsla, misstänksamhet och oro. Men jag har varit stark nog att ta mig ur, ut på andra sidan.

Den praktiserande sjuksköterskan som troget satt vid min bädd på MAS, december 1998 och som försökte intala mig att aldrig ge upp och att livet hade mycket mer att ge, hade faktiskt rätt. Det var så som hon sa.

Kärleken fanns. Efter 14 år är kärleken starkare än någonsin och på något sätt tror jag att man sätter mer värde på allt man idag har, att han verkligen finns i mitt liv. Han tror och litar på mig. Framför allt han älskar mig sådan jag faktiskt är.