RSS

Månadsarkiv: oktober 2012

Mäns våld mot kvinnor fortsätter skövla liv

Återigen har ännu en kvinna fått sätta livet till för sin mans våld och tre barn blivit föräldralösa någonstans i Sverige i helgen. Det fruktansvärda, det obegripliga är återigen ett faktum.

( dagens samhälle där all information strömmar emot oss är de flesta kvinnor upplysta. Alla vet, ändå är det så svårt att lämna, bryta upp. Varför förstår nog bara den som själv har upplevt våld inom hemmet. Orsaken är psykisk nedmontering under många år. Ändå faller vissa kvinnor för män som inte klarar av starka kvinnor.

När förälskelsen övergår i någon sorts kärlek är det svårr att lämna även om tecken finns. Tecken som handlar om kontroll överkontroll hela tiden, vanmakt av kontroll, svartsjuka och kommentarer som gör dig allt svagare som kvinna. Man hoppas, tror på en förändring som aldrig kommer. Ju längre tiden går, barn föds blir det allt svårare. Men låt inte mannen ta ditt liv. Det är du för mycket värd. Lämna i tid, begär hjälp.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2012/10/31 i Relationer, samhället idag

 

Lever du det perfekta livet, förhållandet?

Har du fått äran att leva det perfekta livet? I så fall vad är det perfekta livet? Hur ser ett sådant ut?

Alla har vi olika förutsättningar, krav och förväntningar på livet. Och visst kan vi alla få möjligheten att leva det perfekta livet men de beror på kraven och förväntningarna du har utifrån de förutsättningar du befinner dig i.

Jag kan garantera att jag just nu har ett gott liv, trots att jag sitter i rullstolm  p..g.a, en neurologisk sjukdom. Jag har haft det svårt främst i min barndom fysiskt/psykisk misshandel som påverkat mig i livet och påverkar mig än idag. Men jag har ett bra liv och ett perfekt förhållande med en kärleksfull man sedan många år. Vårt liv tillsammans är värdefullt trots att livet begrämsar mig en del. Med boniusbarn och ovärderliga vänner blir livet ändå perfekt..

Har inte allt för höga förväntningar och krav på att så här ska det vara, då blir du så besviken om det inte blir så. Du sätter också värde på livets skeenden när de kommer.

 
1 kommentar

Publicerat av på 2012/10/31 i Allmänt

 

Människosyn som skrämmer

Nästa år beräknas över 54 000 asylsökande komma till Sverige, främst från Syrien. Inte sedan i början av 90-talet har det varit så många. Samtidigt ökar SD, Sverigedemokraterna väljarsiffror. Enligt nya siffror skulle partiet vara Sveriges tredje största parti med 8 % av väljarna.

Gårdagens Agenda tog upp ämnet om varför detta sker? En representant från Folkpartiet debatterade med språkröret från Miljöpartiet Åsa Ronsson. Hon verkade inte alls förstå problemet medan Folkpartiets representant mer verkade vara realistisk. Så länge Sverige inte ens kan ge de som redan finns här en bra intergration att komma in i samhället och ge dem jobb hamnar dessa invandrare i utanföskap och det uppstår problem. Svenska myndigheter kan inte ens ge många av oss som är födda här en värdigt bemötande, hur ska det då blir med invandrar.,Problem uppstår mellan folkgrupper som kommer hit, fördomar väcks och blir allt större mellan ni och dom. Vi är inte längre det barmhärtiga landet Sverige.

Ärligt talat förstår jag inte varför SD;s människouppfattning skulle vara så hemsk när man har fått erfara hur allinsens människouppfattning ser ut. Där kan man tala om en människosyn som skrämmer där sjuka och gamla inte har människovärdet. Bara den friske starke belönas. SD:s politik blir till slut den enda utvägen för Sverige om dagens etablerade politiker öppnar sina ögon och tar tag i problemet, NU . Jag beklagar verkligen alla krig och oroligheter som finns i vår omvärld. Men varför tar inte fler länder mer sitt ansvar? Sverige kan inte hjälpa alla..

 
 

Vad är värdigt en äldre människa?

Jag är upprörd och arg och besviken på vårt samhälle. Igår fick vi höra nyheten om att man nu fattat beslutet att lägga ner äldreboendet Timmermannen i Norrköping. Detta för att spara pengar men inte på personalen, de erbjuds nya jobb. 

Vi fick också höra nyheten att förundersökningen mot de två undersköterskor som misstänks ligga bakom att äldre fått fara illa på ett äldreboende nånstans i Sverige, vart kommer jag inte ihåg, nu lagts ner. Åklagaren motiverade beslutet med att de redan fått sparken. Påföljden skulle ändå bli böter så därför lades åtalet ner trots att bland annat spyer tryckts ner igen av sköterskorna och de slagit på de äldre.

Detta gjorde mig så arg. Vad är det för samhälle vi lever i där man inte ta hand om de äldre på ett bra sätt. Vad skickar det för signaler till samhället? Jo att du kan göra vad som helst mot äldre för de har inget värde. Vårt samhälle bygger snarare på hänsynslöshet, nonchalans och egoism idag än värdighet. Jag har alltid trott på en socialdemokrati där alla finner sin plats, där socialism existerar och där vi är till för varandra, där sjuka och gamla behandlas med värme och respekt. Men så är det inte idag?

Gör du något mot din medmänniska ska det kännas rejält. Det är inte acceptabelt att vara hänsynslös och nonchalant.

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 2012/10/25 i Människosyn, Politik, samhället idag

 

Veckans krönika. Bildernas arkiv

 Sensommarsolen flödade över hustaken och ner på oss grannar som satt och pratade, njöt av den kanske sista sommarvärmen och solens strålar. Skratten avlöste varandra. Det var nästan vindstilla denna fredagskväll. Naturen var grön. Inte brunbränd som det annars brukar vara efter en het, regnfattig sommar. Regn kom snarare i överflöd denna sommar.

 Det är synd att måhända fenomenet idag kommit i skymundan. Det blir allt vanligare nu i datorns tidevarv att vi lagrar våra foton just på denna evighetsmaskin. Tänk dig en regnig, blåsig och mörk höstdag. Du sätter dig i favoritfåtöljen kanske med ett tänt värmeljus och en filt om dig. Så tar du fram album, öppnar dem, få se alla minnen från sommaren som var och upplevelser du varit med om. Känslan av att bläddra bland minnen, stanna kvar vid några och bara drömma tillbaka är fascinerande. Då rycks jag med, få längtan av att återigen uppleva ännu en vår och sommar, se med glädje fram emot den då det nalkas vinter och november.

 Det var efter midsommar som jag och närmaste grannen Birgitta tog initiativet till ett knytkalas. Vi är 21 hushåll i samma samfällighet. Det har tidigare gjorts ansträngningar till fest. Dålig uppslutning gjorde då att det inte blev av. Det var tjugo år sedan det senast begav sig. Eftersom Birgitta ett par dagar senare skulle åka på semester satte jag ihop inbjudan och presenterade den för henne. Vi diskuterade datum och bestämde oss för den 17 augusti, en fredagskväll då de flesta kommit tillbaka från semestern. Vi var överens om hur festen skulle utformas. Birgitta åkte på sin efterlängtade semester och jag började dela ut inbjudan. Så var det bara att vänta.

 I början på augusti började anmälningarna komma in, dock lite trögt till en början. Ett par dagar innan skulle vi bli 17 personer. Det slutgiltiga antalet blev 21. Vi bad till vädergudarna om fint väder och vi blev bönhörda. Invid vår carport finns en lekplats och framför den en relativt stor gräsmatta. Där hjälptes vi åt att duka långbord. Alla hushåll skulle ta med sig bord, stolar och den mat de skulle äta just denna kväll. Framför allt skulle alla ta med sig ett glatt humör. Så stod det på inbjudan. Den ena efter den andra kom med skottkärror, fascinerande fullastade med allt som behövdes och med ett stort leende på läpparna.

 Just denna enkelhet engagerade många. Det är inte att överdriva att man blev glad då man kom ut. Solen sken i kapp med grannarna. Grilldoften var underbar denna kväll. Min älskade make var underhållningen själv med sina vitsar och personlighet.

 Man lär känna sina grannar på ett annorlunda sätt då man träffas på ett avkopplande och enkelt sätt, där ingen behöver göra så mycket men där det blir så mycket mer uppskattat. Vår ambition i framtiden är att göra detta till en tradition.

 Första året i vårt hus har gått och nyfiken var stor över vad som skulle växa och gro i trädgården. Det blev väldigt spännande och vackert med Lavendelblommor, Kärleksört, Löjtnadshjärtan och Kaptenshjärtan bland allt det gröna. Busken invid förrådets gavel var just en blommande Pionbuske som verkligen välkomnade oss med sina stora röda bollliknande blommor mot den solgula husväggen.

Min längtan och förväntan på att vårt Haggtornsträd skulle slå ut var stor. Den förre ägaren hade utlovat ett vackert träd då blomningen var ett faktum. Varje morgon från början av maj tittade jag med spänd förväntan ut genom köksfönstret. Men nej, det verkade utebli. Knappt en vecka in i juni började det så smått spricka ut rosa blommor som utvecklade sig till allt fler. Det annars rätt trista trädet med små, små blad blev genast gudomligt vackert, men bara för några veckor.

 Jag har kommit till de sista bilderna i sommaralbumet och minns just den kvällen. Vi hade det mysigt med tända ljus där i augustimörkret på vår lilla fest med nära vänner. Bosse, en vän från Trelleborg var uppe några dagar hos oss. Micke, Kjerstin, Dodde och jag och så Bosse förstås satt där vid lägervärmeljusen i vårt uterum, åt och drack och gladdes över att bara få vara tillsammans. 

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 2012/10/25 i Allmänt

 

Bör vi lyssna mer på våra ungdomar?

Att ändra vårt samhälle är svårt. Att påverka människor i medelåldern vet du som läser att det knappt går. Men att í samröre med våra ungdomar påverkar samhällets utveckling går. Det finns bevis på..

Min sanning i SVT2 tisdag kl 20,00 gästades igår av en underbar människa Karin Götblad, f.d länspolismästare i Stockholm. Hon sa just detta. I hennes arbete har hon gjort just detta, att genom samråd med ungdomar utveckla polisväsendet i Stockholms län..Det tror jag vi skulle göra allt mer. Det är ju ungdomar som ska ta över en dag. Varför då inte undersöka vad behöver ni, hur skulle ni vilja att det vore? involvera dem i vårt samhälle och hur det fungerar..I Stockholms län har problemen minskat när man lyssnat på ungdomarna och åtgärdat problemen. Varför då inte ta lärdom av detta?

Götblad är en kvinna som har så mycket erfarenheter av missbruk, psykisk sjukdom och främst ungdomar. Hennes engagemang är stort och hon har gjort och gör mycket för unga och nu kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.

 
1 kommentar

Publicerat av på 2012/10/24 i Uncategorized

 

Är tjänstemän mer värd än arbetare?

Är tjänstemännens ansvar större än arbetarnas? Är du som tjänsteman en bättre människa och mer värd än en vanlig enkel arbetare?

Lönergapen ökar mellan tjänstemän och arbetare. De senaste siffrorna pekar på att tjänstemännen tjänar 10 000 eller mer än vad arbetarna gör. En medellön för en arbetare uppgår till 22 000 kr. Medan en tjänsteman tjänar i princip 32 000 Kr. Varför denna skillnad? Är vi inte alla egentligen arbetare?

Jag förstår bara inte varför du som tjänsteman skulle ha så mycket mer i lön än en vanlig enkel verkstadsarbetare eller måhända lagerarbetare. Hela kedjan av de som jobbar behövs. Oavsett om du är säljare och säljer som bara den så finns inte lagerpersonalen så får du ändå inte iväg varan. Är du tjänsteman så är du sannerligen ingen bättre människa och inte mer värd än fotfolket.