RSS

Månadsarkiv: september 2013

För dem är du värdefull

September går över i oktober om bara några timmar. Hösten blir allt murrigare och mörkare. Att se tillbaka på månaden som gått kanske man inte ska göra, eller kanske ska man bara för att lära av misstagen man gjort.

September 2013 kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Den 6 september fyllde jag 44 år och den dagen firade min man och jag 10-åprig bröllopsdag. På kvällen var vi tillsammans med vänner på Stångs Magasin och avnjöt en fantastisk god middag. Senare var vi hemma hos oss och hemma hos vår lilla Nisse. Det är jag faktiskt tacksam över idag. Det var en fantastiskt bra födelsedag och bröllopsdag.

Lite drygt en vecka senare skulle livet förändras till en mardröm. Jag har skrivit jättemycket om denna mardröm i min blogg. För att inte upprepa rekommendera jag att alla läser min blogg. Men nu med lite distans till vad som hänt, vad har jag då lärt mig? Jo att allt kan hända och det händer illa kvickt när du minst anar det.

Jag tror att många har en tendens att oroa sig för framtiden, Så även jag. Men det vi oroar oss för händer sällan aldrig, snarare det vi aldrig förväntat oss. Den dagen skulle komma då Nisse vår kära katt skulle gå bort. Det visste vi och det är ofrånkomligt. Men det skulle säkert dröja. Nisse var ju kärnfrisk vid senaste veterinärskontrollen för några månader sedan. Men djur liksom människor kan snabbt bli sjuka och det ofrånkomliga delen av livet är ett faktum.

Att se djur lida är aldrig någonsin positivt och att sedan förlora djuret är fruktansvärt. För dem som befinner sig just i den situationen kan detta vara hårt. För din egen skulle gör allt du brukar göra, för att distrahera tankarna. Det är verkligen inte lätt för just fokusera man allt på sin bästa vän. Du måste göra det bästa du kan. Ingenting blir bättre av att gräva ner sig. Du får aldrig tillbaka den du kärt älskat. Har du som man nog alltid gör sagt att ”du aldrig mer ska ha ett djur”, skaffa ändå ett. För det gör att såren känns lättare att bära. Djuret sätter plåster på sargade hjärtan. En dag känns det inte så svårt längre. Den som gått bort finns ändå med dig i tankarna.

Djur kan lära oss mycket, som att leva i nuet och njuta av dagen som är. Vi människor borde ta efter det beteendet. Likaså den otroliga kärlek och glädje som djuret ger borde vi också ta efter. Djur ser inte på om du är smal eller tjock, ful eller vacker, sjuk eller frisk, för dem är du värdefull precis sådan du är bara du tar hand om dem på ett bra sätt..

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2013/09/30 i Djur, Kärlek

 

En affärskvinna utöver det vanliga

En affärskvinna utöver det vanliga som ändå har bägge fötterna på jorden. En kvinna som trots sina två framgångsrika företag, ett inom klädbranschen, ett djurpensionat samt stort engagemang i sin man företag ändå har tid för dem som har det svårt. Hon har ett stort hjärta trots framgångar en oerhört empatisk människa. Finns det verkligen en sådan människa, i så fall är de inte många?

Jag fick kontakt med denna fantastiska människa senhösten 2010 då min mamma gått bort. Under det följande halvåret tog hon hand om mig och mitt sargade förflutna, Dessutom tog hon hand om mammas två vanvårdade katter till fantastiska familjemedlemmar de är idag. De är sedan dess utplacerade i egna hem. Sedan dess har vi haft sporadiska telefonsamtal för avståndet är stort mellan oss

Hon har sin klädaffär där hon arbetar och driver företaget ensam. Ikväll berättade hon att hon även engagera sig stort i sin sambo företag.

När vår egen älskade katt gick bort var det på något sätt självklart att ringa Barbro, stortjuta och be om hjälp. Och visst ännu en gång fick jag hjälp. I måndags flyttade vår älskade Nalle hit. Det var Barbro som själv körde upp de 28 milen. Något jag är så tacksam över. Nalle är en helt underbar katt som redan gett oss så mycket kärlek och glädje. Tänk så mång hemlösa och dumpade katter som hon hjälper och har ett så stort hjärta till.

Hennes dröm berättade hon för mig ikväll då vi haft ett långt samtal är en kattverksamhet just för alla som inte har pengar. Det är Barbro i ett nötskal och en förebild för många, just detta avgudar jag henne för. Pengar har inte gått henne åt huvudet. Hon har bevarat en stort empatiskt människosyn bakom alla sina projekt.

Så visst finns hon, Barbro Persson i smålänska Torsås. Men de är sannerligen inte många.

Tack för att du finns.

 
 

Den slutna vården

Det handlar om svensk sjukvård, en vård som har visat sig vara otillgänglig och i vissa fall inte alls till för den målgrupp vården ska vara till för, nämligen patienterna.

 Ännu ett program i serien som visas på torsdagar ”Arga doktorn” den 26/9 tyder på detta. En provocerande faktor är att läkaren Björn Bragée hjälper människor som hamnat mellan stolarna, Björn som vissa läkare inte vill prata med och oförskämt avslutar samtalen för prestigens skull, vilket i och för sig är förståeligt men ändå en skandal. Han har säkert retat gallfeber på många. Men när man straffar ut en patient ifrån den vård han verkligen behöver då är det riktigt fel någonstans.

Den här gången handlade det om Patrik. En kille från Östergötland i sina bästa år som med rätt hjälp och vårdens vilja att hjälpa hade kunnat få en bättre livskvalité redsn för en massa år sedan. Men nu får han vänta. I nära 20 år har han gått med svår smärta. En smärta som ger huvudvärk, ont i armar och ben och domningar titt som tätt. Allt eftersom åren gått och läkarna avlöst varandra har han remitterats till specialistläkare i Motala med sedan blivit fast och ingenting har hänt. Snarare har han återremitterats till sib husläkare som inte går att få tag på, ekorrhjulet bara snurrar på. Det har till och med gått så långt att han ratats och vården vägrar hjälpa honom, inte ens diagnostisera hans problem. 

 Patrik får träffa en kollega till Björn, också en smärtläkare i Stockholm och inom ett par dagar får han en diagnos. Men varför har ingen tagit honom på allvar tidigare och varför har det dröjt så länge?

Ungefär 40 % av svenskar har långvarig svår smärta. Det är patienter med alkoholproblem och patienter med långvarig svår smärta som faktiskt står allra längst ner på patientlistan. Läkare skyr dessa patienter dels på grund av okunskap och helhetssyn på människor.

Sjukgymnastik, tänka på hur man rör sig men också ett namn på sjukdomen gör att man lättare kan leva med sina besvär och anpassa livet efter detta. Men också operation skulle hjälpa Patrik. Men att få kontakt med en läkare som kan skriva en remiss är lättare sagt än gjort.

 Egenremiss, är en remiss som du själv skriver för att få komma till en specialist. Enligt vårdgarantin ska du få träffa en husläkare inom 5 dagar och en läkare inom specialistvården inom högst 30 dagar efter att du lämnat in din egenremiss eller egenanmälan. Remissen har funnits inom vården några år. I Östergötland och säkert många andra ställen är det ett fenomen som inte bara läkare och vården i stort inte har en aning om hur de ska bearbetas och användas eller ens att de finns. Det ska visa sig att inte ens landstingets egna jurister har den blekast aning och svarar inte då de ställs inför faktum.

 Så det här med vårdval och vårdgarantin hur väl fungerar de och vilka fungera de för? Ska inte alla Sveriges patienter vara inkluderade i systemen? Vården verkar vara mycket skryt och prat och fina ord men lite verkstad för dem som verkligen behöver.

 

 

 
 

Något du aldrig kan få för mycket av

Kärlek från en medmänniska är ovärderlig. Den betyder jättemycket nu när hösten är här med mörker och kyla. Kärlek från ett husdjur, jag vill inte säga att den är än mer värdefullare. Men för många som är sjuka, äldre och ensamma och som har husdjur kommer djuret att betyda allt för dessa människor. För dem är djuret något som lyssnar och förstår när andra bara stressar förbi.

Ett djur som i alla lägen finns där i vilka sinnesstämningar du än är i. Djuret känner av hur du känner dig och vill gärna trösta, finnas där för dig.

När vi för en tid sedan förlorade vår älskade katt och sedan nu har en annan som behöver min omsorg, min kärlek för att ge det tredubbla tillbaka kommer dessa tankar. Vad betyder kärlek för oss, och ifrån vem?

Förlusten efter ett djur kan vara enorm eller rättare sagt är enorm. Sorgen efter dem gräver djupa spår. Glädjen sedan när den nya kommer är fantastisk och läker ledsna sargade själar. Det är ofrånkomligt att kärlek betyder mycket för oss alla, oavsett var den kommer ifrån. Men är det så att kärlek betyder ännu mer för dig om du har ett tungt bagage att bära på och aldrig fått kärlek som barn? Det är något du aldrig kan få mycket av.

Jag vet själv. Du som läst och följt min blogg vet att jag är uppväxt med en psykiskt sjuk mamma, själv är jag handikappad sedan tio års ålder. Allt detta resulterade i daglig misshandel, ingen reagerade inte ens socialen. När så en farbror till mig anmälde mamma till socialen manipulerade hon hela samhället. Ingenting hände och där satt jag ett handikappat barn utan någon hjälp. När jag vid 19 års ålder äntligen fick hjälp från oväntat håll. grep jag efter varje halmstrå som kunde innebära kärlek och någon som kunde intyga att jag dög. Min naivitet innebar att jag utnyttjades vilket jag inte insåg.

Även om jag idag lever ett annat liv med man och kärlek runt om mig är bekräftelse, att vara till lags, respekt, att kunna betyda något för någon annan, att ge och ta, omsorg, någon som finns där, ja kärlek i ordets rätta bemärkelse än mer värdefullt. Även om jag idag är 40+ så sätter barndomen spår i en och den här känslan som man känner som barn blir extra viktig.  Kärlek från djur är något alldeles sagolikt men medmänsklig kärlek är ovärderlig.

 

Livet återvänder

Tänk att en liten individ kan betyda så mycket för en människa. Denna lila skapelse som kan hela, läka sargade människor och hela familjer själar. Forskning säger att djur läker och det är nog alla överens om som har eller haft husdjur.  Det är egentligen skrämmande att man kan fästa sig så vid ett djur.

 Det har gått en tid sedan det ofattbara mardrömmen var ett faktum. Den hemskaste veckan jag varit med om, en tid jag helst vill glömma men inte kan. Veckan som satt sin prägel med fruktansvärda minnesbilder som följd. Söndagen den 15 september fick Nisse vår älskade lille katt, vårt gemensamma barn och en väldigt speciell individ hastigt en svår sjukdom. Han lämnade min man och mig i enorm sorg och saknad.

 Måndagen efter det som hänt, den andra av mina sömnlösa nätter. Det bestod den första veckan mest utav sömnlöshet hörde jag dunset från då han hoppade ner från fåröljen i vardagsrummet, hans tassande steg mot golvet och så ett tydligt mjau. Sorgen krep tag hårdare om hjärta, ännu djupare. Varför gjorde han så där? Var han missbelåten med sitt kattliv eller hur vi hade tagit hand om honom? Ville han kanske ta farväl liksom min egen far hade gjort en gång för några år sedan? Hans bortgång hade också satt prägel i mitt liv och varit svår att komma över.

Tyvärr bearbetade min man och jag det som hänt var och en på sitt sätt. Vi går med våra tankar, självanklagelser och så bara blir det för mycket och man måste häva ur sig på den andre då trycket blir för högt. Det är aldrig bra för förhållandet men vi är inte ensamma. Jag vill gärna prata medan min man har svårt för det, särskilt i svåra stunder. Det förstår jag, ändå är det så svårt, tungt, olidligt att bära på allt själv.

Redan när Nisse låg på köksgolvet och just somnat in pratade min man om en ny katt. Men jag ville inte. Aldrig någonsin kunde någon annan ersätta eller ens ta Nisses plats, nej aldrig. Ändå insåg jag rätt snabbt att tomrummet blev för tärande stort. Det skulle sakta ta död på det som varit glädjande i vår familj och hem.

Vi började leta. Redan efter någon daq var katten given för oss. En god vän till mig äger ett kattpensionat på orten där jag är född. Hon beskrev katten i telefon när jag helt förtvivlad ringde och bad om hjälp. Med sin lugna röst intygade hon att allt skulle bli bra. Men jag tillät mig inte glädjas. Berg och dalbaneåkandet var i full gång. Ibland var jag glad och såg med glädje och framåtanda mot dagen då den nya katten väntades komma hem hit. Den andra minuten stortjöt jag och tänkte tillbaka på vad lille Nisse fick utstå av lidande och smärta under sina sista timmar.

Ändå var vi övertygade om att en liten ny individ som tar fokus är det vi behöver ha i vår familj. Någon att älska, någon att tycka om, någon att ödsla energi på och någon som ger det tredubbla tillbaka. Någon som bara genom sin personlighet läker vår familj igen. Och det var just det Nalle skulle göra.

Älskade Nalle, om du visste där du just nu i skrivandets stund ligger i mitt knä hur efterlängtad och verkligen älskad du är, till och med innan du ens hade kommit hit, Inte bara av oss, utan även grannar som dagen innan din ankomst kom med presenter åt dig.

 Visst lite jobb måste man räkna med. Det krävs en inkörsperiod. Nalle kommer 30 mil härifrån och var van vid en bur på kattpensionatet. Nu får han ett helt hem, ett hus att vara i. Det är klart att det blir en omställning som måste tar tid. Ändå gick det snabbt att vänja honom.

Nalle är cremfärgad, lite mer åt det röda hållet. Han har brett ansikte och äppelkinder vilket gör honom till en riktig Nalle. Han är bara så underbar, svår att inte älska, kontaktsökande, kelar, gosar dagarna i ända. Han hoppar ständigt upp i knät och där blir han liggandes, bara njuter av dagen som är. Han är helt underbar individ, som älskar oss och vi han,

 

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2013/09/25 i Djur, Relationer

 

I skuggan vilar mörkret

Östergötlands bokmässa utbryter den 12 oktober. Plats: Linköpings stadsbibliotek. Ingemar E L Göransson, författaren och debattören från Linghem, är en av många medverkande. Ingemars roman heter ”I skuggan vilar mörkret” och kan börja läsas i slutet av september, en skrämmande, nutidsroman väl värd att läsa.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2013/09/22 i Lästips, samhället idag

 

Det sovande folket vaknar

Politik är inte så krångligt. Ta det här med de 15 miljarder som allianshögern sätter sprätt på i form av sänkt skatt. Visst kan väl åtminstone en del av pengarna användas till annat? Typ fler anställda inom skolan och sjukvården? Jovisst. Så är det.

Regeringen påstår att den månar om jobben. Därför sänks brytpunkten för statlig skatt. Det betyder att skatten sänks för folk med högre inkomster. Kalaset kostar tre miljarder kronor per år, men hur många nya jobb ger det? Noll nya jobb, enligt regeringens egna beräkningar. Vem som betalar höginkomsttagarnas skattesänkning? Gissa!

1993 beskrevs svenskarna som ”det sovande folket” av en 28–årig moderat riksdagsledamot. ”Svenskarna är mentalt handikappade”, skrev författaren Fredrik Reinfeldt. När jag lyssnar på hur han, Anders Borg & Co motiverar det accelererande skattesänkarracet, slås jag av tanken att de faktiskt tror att vanliga väljare är sovande, lallande byfånar, såna som det går att slå i vilka blå dunster som helst.

Nu tycks det sovande folket vakna. Folkkampanjen för gemensam välfärd kallar till demonstrationer över hela Sverige, och det växande Medelklassupproret får allianspartierna att svettas. Vad bryr sig borgarpartierna om att arbetslösa och sjuka opponerar? Inte ett skvatt. De räknas inte. Men när delar av medelklassen, folk med arbete, såna vars privatekonomi verkligen gödselgynnats av politiken – när de ifrågasätter grundbulten i alliansens bygge, svettas det floder i Rosenbad.

Regeringens ”satsning” på skolan: 670 miljoner kronor. 2,8 procent av det totala reformutrymmet för 2014. Men snacka kan han, Björklund.

Läx–Rut: Staten subventionerar läxhjälp åt de som kan pröjsa i stället för att stötta skolan med motsvarande resurser. Lika korkat som det låter. T o m Skolverket opponerade. Logiskt, alltså, att Jimmie Åkesson & Sverigedemokraterna sluter upp bakom alliansens politik.

 

När tomrummet blir för tärande stort

Det har gått en vecka sedan det ofattbara mardrömmen var ett faktum. Den hemskaste veckan jag varit med om, en tid jag helst vill glömma men inte kan. Veckan som satt sin prägel med fruktansvärda minnesbilder som följd. Exakt för en vecka sedan, söndagen den 15 september fick Nisse vår älskade lille katt, vårt gemensamma barn och en väldigt speciell individ hastigt en svår sjukdom. Han lämnade min man och mig i enorm sorg och saknad.

I måndags natt, dagen efter det som hänt, den andra av mina sömnlösa nätter för de har veckan mest bestått av hörde jag hans tassande steg mot golvet och så ett tydligt mjau. Då krep sorgen mig ännu djupare i hjärtat. Varför gjorde han så där? Var han missbelåten eller ville han ta farväl liksom min egen far hade gjort en gång? Hans bortgång hade också satt prägel i mitt liv och varit svår att komma över.

Tänk att en sådan liten individ betyder så mycket för en människa. Denna lila skapelse som kan hela, läka sargade människor och hela familjer själar. Det är i denna situation vi befinner oss i just nu. Det är egentligen skrämmande.

Tyvärr bearbetar min man och jag det som hänt var och en på sitt sätt. Vi går med våra tankar, självanklagelser och så bara blir det för mycket och man måste häva ur sig då trycket blir för högt. Det är aldrig bra för förhållandet. Jag vill gärna prata medan min man har svårt för det, särskilt i svåra stunder. Det förstår jag, ändå är det så svårt, tungt, olidligt att bära på allt själv.

Redan när Nisse låg på köksgolvet och just somnat in pratade min man om en ny katt. Men jag ville inte. Aldrig någonsin kunde någon annan ersätta eller ens ta Nisses plats, nej aldrig. Ändå insåg jag rätt snabbt att tomrummet blev för tärande stort. Det skulle sakta ta död på det som varit glädjande i vår familj och hem. Vi började leta. Redan från i måndags var katten given för oss. Men jag tillät mig inte glädjas. Berg och dalbaneåkandet är i full gång. Ibland är jag just glad och ser med glädje och framåtanda mot imorgon då den nya katten väntas komma hit, hem. Den andra minuten stortjuter jag och tänker tillbaka på vad lille Nisse fick utstå av lidande och smärta.

Ändå är vi övertygande om att en liten ny individ som tar fokus är det vi behöver ha i vår familj. Någon att älska, någon att tycka om, någon att ödsla energi på och någon som ger det tredubbla tillbaka. Någon som bara genom sin personlighet läker vår familj igen.

Älskade Nalle, om du visste hur efterlängtad och verkligen älskad du är innan du ens kommit hit, inte bara av oss, utan även grannar. Vi ser fram emot morgondagen då du skall komma.

 
 

På sjätte dagen

Två dagar kvar och det känns som en hel evighet innan dess. Känslor av nervositet, rädsla för att något ska hända, förväntan, oro, glädje, alla känslor man någonsin kan tänka sig finns i mig just denna dag, känslor som för en planerad förlossning som ska ske på måndag. Samtidigt sörjer jag en bortgånget barn som nyligen lämnat oss, en kluven känsla som bara bli värre för varje dag. Men så är det nog att längta intensivt efter något som man älskat men just förlorat men som ska komma i ny, annan version på måndag. Vi förlorade för exakt 6 dagar sedan vår älskade katt Nisse. Men på måndag väntar vi Nalle som är så efterlängtad en katt någonsin kan bli. Välkommen du vår älskade lille Nalle!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2013/09/21 i Allmänt, Djur

 

Du kommer aldrig tillbaka

Att vara glad när du kära Nisse inte finns mer känns som ett hån. När solen dagen efter din bortgång och nu idag tre dagar efter din chockartade bortgång lyser in genom arbetsrumsfönstret känns det som ett knytnävslag rakt i hjärtat av hån emot dig. Ingenting, absolut ingenting kan återuppväcka dig till den Nisse du en gång var. Vi får aldrig tillbaka dig igen och de orden är svåra att verkligen inse. Men det är så. Du kommer aldrig tillbaka.

Saknaden, smärtan är olidlig och jag måste varje dag var som en sträng domare och ta mig rejält i kragen för att ta mig till min välbehövliga träning. Det tar emot, är tyngre och jobbigare än någonsin men det måste gå.

Man måste visa känslor och idag älskade Nisse grät jag på gymmet. Allt bara rasade för mig. Du som alltid undrade när jag kom hem hur det varit och jag berättade.

Men nu är det ingen som lyssnar, ingen bryr sig ens om och när jag kommer hem. Ingen kelar med mig som du. Ingen var som du.

 
1 kommentar

Publicerat av på 2013/09/18 i Djur

 
 
%d bloggare gillar detta: