Hur vet du att du inte manipuleras av den som är trevlig?

När du blir gammal och svag blir du ofta ensam. Jämngamla vänner, släktingar försvinner en efter en. Så är livet.

Min pappa var en så otroligt givmild, generös och omtänksam person. Han ville alla väl och ställde upp när någon behövde hans hjälp. Det var hans natur att hjälpa och ge kärlek till sina medmänniskor. När han gick bort för 10 år sedan pratade min man och jag på vägen till begravningen om hur mycket folk skulle komma. Pappa som betytt så mycket för så många under åren.

Mamma var en religiös, hård person. Jag vet inte hur jag ska beskriva henne. Hon var två personer i ett. Utåt sett var hon oerhört trevlig, en riktig charmör. Hemma var hon tvärtom, känslokall, våldbenägen, hård människa som aldrig visade känslor. När hon gick bort för fem år sedan befarade jag att kyrkan skulle gapa tom.

Men det blev helt tvärtemot. Pappa som jag trodde, hoppades att många skulle hedra och vilja följa på hans sista resa gapade kyrkan relativt tom. Hans välgärningar hade snarare tagits för givna och utnyttjats. När han sedan på ålderns höst behövde andra människors hjälp fanns ingen att tillgå, varken yngre släktingar, grannar eller vänner. Inte heller var det få som följde honom på hans sista färd.

Mamma kan jag inte hitta någon annan förklaring till att så många var vid hennes sida då hon begravdes annat än att hon hade manipulerat varenda en. Eller är världen så här grym att vi hellre minns de hårda människor som levt bland oss än de som gjort goda gärningar.

Annonser

 

Infinner sig skadeglädje när någon råkar illa ut?

Varför står vissa människor och tittar på när andra råkar illa ut? Är vi så fördomsfulla att om någon råkar falla, ja då är du berusad. Den människan hjälper vi inte. Han får skylla sig själv där han kryper på golvet.

Min man var igår och handlade mat då en äldre man framför honom med rullator ramlade. Av erfarenhet av mig som sitter i rullstol gick han fram och frågade om den äldre behövde hjälp upp. Benen hade vikit sig under honom som faktiskt kan ske om du har en försvagning eller sjukdom och han tackade ja till min mans hjälp. Medan han lyfte upp honom stod en bit bort två äldre herrar och stirrade/glodde men sa ingenting. Den ende som erbjöd sig hjälp var min man. Så mycket enklare världen skulle bli om vi ställde upp för varandra.

 

Hur mycket kan man begära av ett barn?

Jag gjorde precis allt för en bra och god relation med min mamma. Jag gav henne uppmärksamhet, försökte kompromissa, förminska mig själv till förmån för hennes storhet. Jag lät henne slå, kränka mig, Jag lät henne avreagera sig mot mig. Ändå misslyckades jag ständigt. Min strävan efter uppmärksamhet, hennes kärlek infann sig aldrig hur mycket jag än gjorde. Hon pratade mycket om andras barn och engagerade sig mycket för dem. Jag kände mig rejält värdelös. Ändå gjorde jag allt som stod i min makt och efter mina förutsättningar. Samtidigt var jag ett barn som behövde kärlek, enormt med kärlek. Vilket ansvar hade hon då och vilket ansvar hade jag som barn?

Att mina föräldrar fått mig för sina synders skull var inget skämt. Det var allvar. Jag fick ständigt höra att jag förstörde deras liv. ”Vad har vi gjort för att förtjäna ett sådant barn”. Jag ansträngde mig och gjorde ännu mer för att gottgöra den skada som redan var gjord. Det har jag gjort hela mitt liv. Men jag fick aldrig deras kärlek och jag kommer hellre aldrig få det. Mamma är död idag.

Medmänniskors kommentar blev ofta ”men du måste ju försöka förlåta”. Det är ju ända din mamma”. Den som har dåligt samvete och skuldkänslor är jag och dem får jag leva med resten av livet. Man ska aldrig döma när man inte har en aning om relationen. Men ändå tar människor sig rätten för att skona henne.

jag vill aldrig bli som henne, aldrig någonsin. Men rädslan för det kan ofta gå åt fel håll.

 

Om du säger att du älskar mig nu, vem säger att du älskar mig i framtiden?

Det du som barn tar för givet, det som man tar som självklart att bli älskad och sedd för den du är inte längre är något du kan förvänta dig, inte av dem som står dig allra närmast, dina föräldrar gör dig fruktansvärt illa genom hela ditt liv. Det blir känslor som om du inte får hjälp att bearbeta dem ofta binds inom dig och ger dig bestående men.

Därför blev jag så glad igår kväll när finalen av Let´s dance 10 år gick av stapeln och slutdansen, showen skulle dansas. Det var en känslosam dans Morgan Alling gjorde med sin danspartner. Morgan Alling som genom sin kaotiska barndom för mig är en förebild. Han är uppvuxen i en dysfunktionell familj där mamman var alkoholist och Morgan tvingades tillbringa mycket av sin tid på barnhem, fosterhem, byte av skola och ständigt svikna löften från mamman men även socialen. Även om min mamma var psykiskt sjuk och jag tvingades leva med denna tillvaro delar vi många gemensamma känslor och tankar.

Du som är uppväxt i dysfunktionella familjer blir på något sätt expert på att ge kärlek till andra men våga aldrig lita på andras kärlek till dig. Du är rädd att bli sviken. Om du säger att du älskar mig nu, vem säger att du älskar mig i morgon, eller ens i framtiden?

 

Försök förstå att din mamma är sjuk

Alla har inte fått äran, förmånen att bli mamma, föda barn, se deras första skratt, leende och se dem utvecklas, glädjas med dem, hjälpa dem, vara till stöd för dem, vara behövd, saknad och omtyckt. Det är en gåva, ett underverk att få bli mamma. Varje barn är värd all kärlek i världen och särskilt den kärlek du som mamma kan ge dem.

Men det finns så många mödrar som inte tar sin uppgift på största allvar, som slösar bort barnens liv på sitt eget, alkohol och droger. För mig som själv hade en frånvarande våldsbenägen mamma, en mamma som gjorde allt för att förstöra mitt liv kan jag sätta mig in i hur dessa barn har det. jag kan inte förstå hur dessa mödrar tänker. För mig är det självklart att älska sitt barn, göra allt för dem

Men jag vet också vilken livssorg det kan vara att själv aldrig ha fått något underverk. Samtidigt som jag är oerhört tacksam över den familj jag har med två bonusbarn som jag älskar mer än något annat tvingas jag leva med sorgen att det aldrig blev några biologiska barn.

Grattis alla mödrar som denna helg har sin dag på söndag. Men jag vill också gratta även om du är bonusmamma, fostermamma, katt- hund mamma eller vad för slags mamma du nu än är.

Försök förstå att i de allra flesta fall ligger det något bakom att just din mamma saknar förmågan att visa känslor för just dig som barn. Ofta handlar det om sjukdom, en sjukdom som du som barn aldrig har skuld i.

Du som vuxen har ett ansvar inte bara för dig själv utan också för ditt barn

 

Ödeskongress för ett mångkulturellt samhälle

I morgon börjar S-kongressen och folkets oro, väljarnas stöd rasar. Varför gör man inte mer? Varför sopas många stora problem under mattan?

Man måste investera mycket mer för att få ett bättre och starkare Sverige, en bra infrastruktur. Man måste investera för att få betydligt fler jobb inom skola, vård och omsorg, förbättra järnvägen så vi sllipper alla dessa dagliga tågstopp som ger ett rejält irritationsmoment. Bygga bostäder, förbättra vägar mm. Det är först när jobben blir enormt mycket fler, barn frår en bättre skola, när det återigen blir arbetstagarens marknad snarare än arbetsgivarens marknad som vi slipper folks oro och rasismen minskar. Vi måste få ett rättvist samhälle där fler arbetar och där vi tar hand om varandra.

Intergrations och migrationspolitiken ges den här gången inget utrymme. De problem som finns hos varje människa idag. Problem som gör folk oroliga. Våra egna ungdomar som inte ges möjlighet att flytta hemifrån och att det faktiskt ges skillnader på folk och folk, invandrare och Svenskar. Folks oro måste tas på allvar men partiet blundar, vill inte se verkligheten.

Det intervjuades en kvinna på dagens Aktuellt som gas S betyget, det är det partiet som lovar mest men som håller minst.

 

En sektliknande falsk organisation

Hur många av oss vanliga har inte velat förändra vårt samhälle? Jag är övertygad om att det är de flesta. Men hur ska man då göra?

En sak jag lärt mig genom mitt politiska engagemang för Socialdemokraterna, där som nämndeman är att gå aldrig med i ett politiskt parti. Jag skrev i höstas en insändare om hur demokratin ska fungera och där jag också nämnde SD. Efter det fick jag enorm kritik trots att jag bara skrivit under med mitt namn, inte Socialdemokraterna. Kritiken bestod i tystnad, fullkomlig tystnad, böjda huvuden och viskningar samt tillslutna grupperingar, värre mobbning än vad man som barn får uppleva. jag var bara gräsrot, ändå petades jag. Jag är handikappad och nämndemannaskapet var något som gjorde mitt liv värdefullt. Men någon hänsyn togs inte. Jag hade inte rätt till en egen åsikt och att yttra den. Det värsta jag vet är falska människor. Toppstyrda partier är bland det falska som finns. En sektliknande organisation där du inte få ha någon avvikande åsikt.

Finn Bengtsson M. riksdagsråd från Östergötland går nu till talmannen för att få vägledning efter att ha upplevt att arbetsmiljön runt honom blivit outhärdlig. Finn Bengtsson som blivit om inte annat rikskänd för sin kritik emot Decemberöverenskommelsen där det minsta blocket ska rösta fram regeringens budget även om man inte alls tycker likadant. Oavsett vad man tycker förstår jag fullständigt hans situation.