RSS

Månadsarkiv: februari 2014

En glad pensionär

Med det femte jobbskatteavdraget ökar klyftorna markant.

Ålderspensionären med 20 000 kronor i månadsinkomst betalar nästan 500 kronor mer i skatt än löntagaren med 20 000 kronor i lön. Inte nog med att klyftan mellan arbetande och pensionärer vidgas – allt fler pensionärer har svårt att klara ekonomin. Enligt SCB hamnar 205 000 ålderspensionärer under EUs fattigdomsstreck. Det är en fördubbling sedan 2004. Kvinnorna är mest utsatta. Varannan kvinna som går i pension får garantipension (och ska klara sig på mellan 5 000 och 8 000 kronor i månaden). Kvinnor som tidigare kombinerade arbete med hemarbete samt kategorin egenföretagare lever inte i sus och dus som pensionärer. Lågavlönade arbetarkvinnor som inte har makens pension att luta sig mot gör inga utlandsresor.

26 procent av väljarna är 65 år och äldre. Det är inte konstigt att pensionärer med låga inkomster vänder politiken ryggen.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2014/02/28 i Uncategorized

 

Drömmen dog, 28 februari 1986

Vi är många som just denna dag och dagarna framåt har något minne av vad vi gjorde just då nyheten nådde oss att Statsministern Olof Palme mördats, skjutits på öppen gata. En stor ledare som betydde mycket för världen, en ledare som stod upp för rättvisa åt alla, som stod på de svagas sida. Han gav inte vika för sina åsikter utan stod upp verkligen för allas lika värde. Det sker sannerligen inte idag, även om det sägs så. Han sa sin åsikt, han kämpade. Jag tror att vårt samhälle hade sett annorlunda ut idag om det förskräckliga aldrig hade hänt.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2014/02/28 i Politik, samhället idag

 

Vila i frid, Jagge!!!

ndag kväll den 24 februari kom samtalet. Jag kan inte säga att jag väntat på det. Ändå visste jag att det var oundvikligt. Det var nära nu.

Samtidigt som det stack till i mitt inre när jag fick beskedet att den ena av mammas vanvårdade katter nu somnat in, fanns det inom mig en sådan glädje för den enorma kärlek som katten trots allt fick de senaste åren.

Det var i december 2010 då mamma hittades svårt medtagen och sjuk i sitt hem som allt uppdagades. Hon fördes till lasarettet där hon tre veckor senare avled av en stroke ovanpå  hjärtinfakten och stroke hon fått därhemma. Mitt förhållande till mamma har alltid varit kantat av vanvård, misshandel, svek. Ett riktigt mor/dotter relation har jag aldrig fått erfara. Mamma tyckte aldrig m mig. Med pappa var det annorlunda. Hans roll som pappa men också som bonde var fantastiskt. Han månade verkligen om djuren och satt ofta och klappade hunden och katterna.

 

När pappa gick bort brydde sig inte mamma särskilt mycket om de små. Jag visste att det fanns katter men inte hur många. Mamma själv berättade för mig som bor långt bort att katterna var hennes allt. Jag kände att jag hade ingen anledning att klampa in, misstro henne. Min önskan att hon skulle förändras till det bättre har ständigt följt med mig genom åren. Så varför inte nu?

Men nu när mamma var sjuk och det var kallt och mycket snö ute, det närmade sig jul, var jag tvungen att hitta en permanent lösning till katterna, hur många de nu var. Jag ringde runt till alla djurhem, kommunen, veterinärer, vänner, alla som dök upp i mitt huvud och som möjligt kunde hjälpa. Jag ville inte att de skulle frysa ihjäl. Men ingen hjälp stod att få. Antingen var det fullt på katthemmen inför helgen eller var det telefonsvarare överallt.

Efter många timmar i telefonen fick jjag tag i ett telefonnummer till ett nyöppnat kattpensionat. Jag ringde och människan som svarare gav mig omedelbart den hjälp jag behövde. Hon åkte ut med burar och så småningom tillfångatogs två katter, två vuxna katter. den ena den som nu har fått somna in tillfångatogs juldagen. Namn visste vi inte men till slut fick han namnet Jagge. Han var rädd, skygg och det syntes på honom att han såg människor som fiender. Han tvättade sig inte. Orsaken var att hans päls var full av olja, tjock olja och i pälsen kröp små små djur omkring. På bakdelen såg det ut som han frusit fast i isen för där var pälsen avsliten som om han dragit sig loss. Dessa skräckslagna ögon och denna hemska syn som beskrevs för mig gjorde riktigt ont i mig. Nu började den ena historien hemskare än den andre berättas för mig av släkt och vänner. Jag bannade mig själv. Varför hade jag litat på mamma?

Barbro som ägaren av kattpensionatet heter gjorde allt för att överhuvudtaget kunna närma sig katterna till en början. Honan som vi gav namnet Gullan satt ständigt och skrek och hon var rädd. Barbro visade dem tålnodigt med kärlek. Honan gick det faktiskt lättare med. Men Jagge var skeptisk. Så småningom blev det även pälsvård. Barbro ryktade hans päls och ägnade otaliga timmar med honom. Värmen, omsorgen och kärleken gjorde så småningom nytta. Jag glömmer aldrig samtalet då Barbro berättade att nu tvättar sig Jagge. Vilken glädje!

Tiden kom då omplaceras skulle ske, vilket de också gjorde. Men det visade sig vara ett hem där det samlades på djur och efter några dagar tog Barbro tillbaka dem. Efter en längre tid tog en äldre man hand om den ene av dem, honan. Men Jagge blev kvar. Barbro som på grund av deras gemensamma öden.hade fört dem samman och hon kunde inte skiljas från honom. .Jagge flyttade med yngsta dottern till Malmö där hon skulle studera och han blev snabbt allas älskling bland hennes vänner. Jagge gick i koppel och han åkte tåg. Loven tillbringades på kattpensionatet, ett lov fick han stanna hemma. Barbro behövde hans assistans i katthemmet. Hans trygghet och ro påverkade de andra djuren. Han spatserade stolt omkring som en kung.

Sent i höstas ringde Barbro och berättade att nu hade Jagge fätt struma och de skulle beställa ett specialfoder hos veterinären. Han åt det och hans vanliga goa Jagge kom tillbaka. Det var en katt som verkligen visade sin tacksamhet genom enormt mycket kel och gos. Han var speciell på många plan, tillgiven och mycket tillmötesgående.

Vi har länge funderat, försökt komma ihåg hur gammal katten kunde varit. Den frågan kom återigen att bli aktuell för några veckor sedan då Jagges päls återigen började bli glåmig och ful. Han tvättade sig inte längre. Men åt gjorde han. Så länge han för övrigt visade sig pigg, gjordes inget. Det syntes dock på honom att han troligen var gammal och att åldern tog ut sin rätt. Barnen kom hem, alla samlades omkring och tog avsked, Det gräts och gosades om vartannat.

Samtalet den måndagen var ledsamt. Dagen innan hade han slutat att äta och nu hade veterinären precis varit där. Det var en sorg även om jag bara en gång träffat honom. Det kan inte hjälpas att en tår föll nerför min kind. Hans liv, hans öde delar han med många. Men det borde aldrig ha skett, får aldrig ske att vi vanvårda våra djur.

Frågan jag nu ställer mig och inte kan komma ifrån är, Varför var det ingen i mammas närhet som såg och anmälde henne till Länsstyrelsen, att djuren for illa?

 

Helene Andersson

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2014/02/27 i Djur, samhället idag

 

Hur påverkas den som förlorat ett barn?

”Döden tänkte jag mig så” en deckare skriven av Johanna Mo, en (mass)mördare gäckar Stockholmspolisen. Folk blir knuffade framför tunnelbanetågen och det drar ut på tiden att lösa fallet. Vad händer? Är det en ensam galning, eller vem kan så kallsinnigt sätta skräck i en hel stad? Kriminalinspektör Helena har nyligen fått denna tjänst efter att ha varit sjukskriven en längre tid efter att ha förlorat sin enda son. Ju längre tiden går blir känslorna desto starkare. Vad är det för känslor som rör sig inom en förälder som förlorat sitt barn? Hur kan man överleva en sådan pärs?

Klarar hon av att vara den ytterst ansvarige för utredningen?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2014/02/27 i Lästips

 

Dagens sjukvård, skrämmande

Ska du bara opereras för en enkel åkomma var då inte så säker på att du ens överlever. Ny stor studie i ett flertal länder, däribland Sverige visar att ju fler patienter och ju mer arbetsuppgifter som ges på de få sjuksköterskor som finns gör att risken för att dö ökar. Och idag finns det alltför få sjuksköterskor som ska utföra en rad arbetsuppgifter, även sådant som inte åligger en sjuksköterska, Skrämmande!!!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2014/02/27 i samhället idag, Sjukvård

 

Det handlar om att ”sko sig”!!!

En trend i dagens samhälle är att ”Du ska sko dig på de svagas bekostnad”, en avskyvärd trend som vinster i välfärden, bedrägerier mot svaga. Något som jag med förskräckelse tror kommer att hålla i sig.

En god man ges kontroll över en persons tillgångar. Missbrukas systemet ges makt över även dennes liv och personlighet. Goda män ska hjälpa gamla, svaga och samhällets mest utsatta. Men trots att de tillsätts av kommun och allmän domstol så visar Uppdrag gransknings genomgång den 26/2 att minimikraven att inte ha några skulder hos Kronofogden, ej heller vara nämnd i belastningsregistret inte alltid uppfylls. Det kan handla om att man blivit dömd för narkotikabrott, våldtäkt, stöld, häleri. Det är i någon mån ett lotteri. Just det här med godmanskap, säger Jan Wallgren som är chef för ett överförmyndarkontor som sköter tillsynen för gode män i flera kommuner. Vissa får bra Gode män. Medan andra ett rent helvete.

Den som är god man eller förvaltare för en person ska bistå och ta ansvar för framförallt ekonomiska och rättsliga frågor. För att ta reda på om någon uppfyller lagformuleringen och är ”en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna” är det praxis att genomföra en lämplighetsprövning. Man kontrollerar i belastningsregistret och Kronofogdens register för att säkerställa att personen inte har blivit dömd för några brott och är skuldfri.

Alla som behöver en God man ska få en likvärdig behandling med stor respekt för dennes liv. Det ska absolut inte missbrukas. Men så sker i allt för stor utsträckning. Den Gode mannen tar ut pengar och säger sig använda den men utan kvitton eller rekvisioner. Alltså stoppas den behövandes tillgångar i egen ficka.

Politikerna, de som har skapat lagarna ska i vår komma med ett nytt lagförslag som egentligen inte betyder särskilt mycket. Man skrapar bara på ytan, inte river upp och gör en helförändring av ett system som inte grunden inte alls fungerar. Det handlar om att ”sko sig” och det rivs minsann inte upp.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2014/02/27 i Människosyn, samhället idag

 

”Hjärter Ess” så började det!!!

Programmet började på radion denna kväll den 25/2 och som drog min uppmärksamhet till sig. Normalt brukade jag gå och lägga mig efter att städningen var gjord dessa fredagskvällar efter veckans jobb. Men ikväll gjorde en röst mig mer intresserad. En röst som ingav mig lugn och trygghet och som jag verkligen längtade till från allra första stund.

Tidigare den kvällen hade radions skräniga musik ekat i bakgrunden. Dammsugarens läte nära intill mig överröstade de få röster som trots allt hördes mumlande på radion, långt bort. Städningen som jag normalt ägnade varje fredagskväll åt var jag snart färdig med, bara golvet i köket kvar. Sedan kunde jag ta helg. Klockan närmade sig 10 på kvällen. Ekot på P4 satte igång. Jag stängde av snabeldraken, rätade på ryggen och drog en lättnadens suck. Vad skönt, äntligen var städningen gjord.

”Hjärter Ess” programmet på P4 som jag en gång tidigare lyssnat på, faktiskt var det för några år sen och det var på något sätt så märkligt. Jag tyckte mig känna igen mannen som nu började kvällen. Kontaktannonsprogrammet började med en man som sade sig heta Anders. Han samspråkade med programledaren Magnus Lundén och berättade om sitt liv. Jag kommer inte ihåg så mycket av programmet mer än att jag tyckte om hans värderingar, hans åsikter. På något sätt fångade han mig, gav mig magpirr. Direkt efter samtalet gavs ett telefonsamtal man skulle ringa om man var intresserad. Jag ringde med en gång utan att tänka, talade kort om på telefonsvararen vem jag var och mitt telefonnummer.

När jag lagt på började jag tvivla, ett tvivel som upptog hela min natt. Det var väl självklart att han inte skulle ringa efter vad jag berättat om, att jag använde en rullstol. Vem ville ha en sådan som mig? Efter en tuff barndom, många förhållanden därefter där jag utnyttjats för min snällhet och törstande efter kärlek, tvivlade jag på att någonsin hitta kärleken, en äkta kärlek. Jag kunde helt glömma att han någonsin skulle ringa.

Mer eller mindre gick jag de närmsta dagarna och funderade på vad som hänt denna fredagskväll. Varför skulle han inte vara som alla andra? Hur naiv fick jag egentligen vara? Nej! Glöm honom. Faktiskt det gjorde jag efter att ha grunnat länge och väl och intalat mig fakta.

En vecka senare, vid exakt samma tidpunkt kl 10 på kvällen ringde det hemma hos mig. Det var en man som presenterade sig som Anders. Anders, men jag kände ingen med det namnet. Bara min chef som hette Anders och han var det var inte. Jag verkligen funderade tills han sa ”från hjärter ess”. Då kom jag på. Med en gång fylldes jag av nervositet, glädje, förväntan, rädsla. Alla känslor på samma gång försökte samsas inom mig. Detta första trevande samtal varade till långt inpå natten. Samtalet som förändrade allt.

Tänk om jag då sittande vid köksbordet i min bostad i Malmö 45 mil bort hade vetat att detta samtal skulle följas av betydligt fler, och att detta skulle bli starten till något extra, resten av våra liv. Idag efter 14 år tillsammans. 11 år som gifta med denna underbare man vid min sida som gett mig så mycket, kan jag se tillbaka på år av fantastiska minnen, lycka, glädje, sorg och kärlek, men också se framåt. Fram emot ännu en vår, ännu ett barnbarn, ännu mer glädje och förtröstan. Kärleken fanns för mig och den finns för oss alla.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2014/02/25 i Kärlek, Relationer