En varning till oss alla!

När livet snurrar på. Man är ung och vill uppleva så mycket, vara med om allt. Eller man kanske är mitt upp i karriär och familj. Ja just då gör vi ofta saker i ett tillstånd av stress. Det ska gå snabbt och man är inte direkt säkerhetsmedveten. Har du tänkt på att just då kan det hända saker som förändra ditt liv.

Programmet ”När livet vänder” igår berättade just en sådan situation. Jonas, då en 33-årig kille skulle åka och träna. Han var stressad och tog cykeln. Slängde upp väskan på styret och cyklade iväg.

Är det någon som kanske inte känner igen sig???

Vad som sedan hände kan vara otur eller bör vi andra se det som en varning. 9 år efter olyckan och fyra månader på sjukhus, men också en tillvaro som inte är lätt kan han ändå idag se det som en andra chans i livet.

Enligt vittnen tog det tvärstopp. Han fick in väskan i framhjulet och flög framåt. Det blödde från huvudet, näsa och öron när ambulansen kom och han föll snabbt i koma.

Tänk dig att du vaknar en morgon och vet inte vem du är. Du känner inte de som finns vid din sida. Du får börja om med allt i livet. Nära och kära berättar för dig vem du är, vad du heter, ålder, intressen, allt är borta. Du har förlorat ditt minne. Det var vad som hände Jonas. Han hade fått en hjärnblödning och detta blev konsekvenserna. När han sedan fick komma hem var närminnet katastrofalt dåligt. Han berättade att han kunde stå och laga mat då det ringde i hallen. Han lämnade allt och svarade vilket gjorde att han efter en stund kände röklukt. Han gick för att se vad det var. Det var bara han i lägenheten och han lagade väl ingen mat. Han glömde allt, precis vad som hänt för någon minut sedan, vilket ställde till rejäla problem.

Ett år senare efter olyckan mötte han räddningen. Den som gjorde det lättare att leva och att kämpa vidare. Livet hade blivit en kamp för allt. Men kärleken räddade honom och idag har han två små barn. Barn som han i vissa situationer känner sig som kompisar med. Kampen är inte över. Det dolda funktionshindret finns där men kampen har lärt honom att stanna upp och ta tillvara varje ögonblick och reflektera över livet.

 

Frågan som saknar svar!!

Socialdemokraterna och Stefan Lefven vill om de vinner valet skärpa kraven och fackets betydelse vad det arbetskraftsinvandringen. En nödvändighet som inte alliansen håller med om. Reinfelth kontrade detta med att Sverige har generösa förutsättningar för människor som vill komma hit för att arbeta. Men hur kan det vara så när det saknas arbetstillfällen för en stor del av Sveriges egen befolkning?

 

Vad ska vi med kunskap till?

Det talas allt mer om kunskap. Inget är egentligt så klyschigt som detta. I tider av arbetslöshet blir det allt viktigare att utbilda sig, vidareutbilda sig, omskola sig, skaffa sig kunskap och få ett jobb. Ju mer kunskap du besitter, ju mer påläst du är desto bättre är det och risken att bli lurad minskar. Kunskap är värdefullt. Det kan aldrig tas ifrån dig. Så sant!

Men, samtidigt vi använder alltmer datorn till vår hjälp, smartphone som med ett lätt knapptryck visar oss svaren på allt. Varför ska vi då memorera det vi lär oss? Det behövs ju inte. Vi är ständigt uppkopplade, närvarande, eller? tillgängliga och smarta eller är vi det? Utan den där smartphone är vi nog inte så katiga. Nackdelen med en sådan hjärna vid sidan om är att den skapar ett slags beroende, lik alkohol och narkotika beroende. Men vad gör det? Vi går in i tron att vi är så smarta, den smarta generationen och ”allt finns ju numer i fickan”, inte som förr i huvudet.

 

Vem gömmer vem, eller vem försöker rädda sitt eget skinn?

Ingen kan lura dig och föra dig bakom ljuset som politiker. Jag vet att jag väcker ilska hos många. Men det är viktigt att vi medborgare inte helt acceptera och sväljer utan kan se kritiskt på varje beslut och den politik som förs.

Jag vet inget som är så motsägelsefullt som den politik alliansen för. Ingen har väl undgått nyheten om Migrationsministerns snedtramp och  stadsministerns varningstal, eller om det nu var ”hålla om ryggen tal”.

Det fördomsfulla i vad migrationsministern Billström igår sa om vilka de är som gömmer flyktingar och som han senare samma dag offentligt fick be om ursäkt för har även idag haft sin följetong. För en tid sedan diskuterades flitigt i media hur svenska polisen inhumant och på alla sätt letade efter papperslösa. Människor blev efter sitt utseende tagen av polisen för att vara papperslös. Polismyndigheten hade fått direktiv av regeringen att verkställa fler utvisningsbesked. Att det sedan gick över styr var lagligt.

Samtidigt ska papperslösa få gå i skola och idag sa stadsministern att vi måste gå tillbaka till den humana invandringspolitik vi faktiskt för. Då undrar jag. Vilken ”human” invandringspolitik där otaliga fall av barn ofta små måste lämna landet, människor som bott här länge och rotat sig i samhället, sjuka människor som riskerar att dö om de återvänder till sitt hemland, äldre människor och de som bevisligen behöver skydd, de som lurats hit för arbete men som inte alls fått pengar och som nu lever som papperslösa?

Jag förstår att vi inte kan ta in alla som vill stanna här. Men human, mänsklig invandringspolitik bör väl ändå innebära att de svaga, de som behöver samhällets omsorg som bäst får stanna. Medan brottslingar och kriminella ska skickas ut direkt. Men så görs inte idag. Säger man så då är man rasist. För mig är det en human invandringspolitik.

 

När skattesänkning går före välfärd

Insändare i dagens Corren

Ytterligare jobbskatteavdrag är moderaternas prioriteringar inför valet 2014 enligt dagens Eko.

”Alla förtjänar lite mer i plånboken” kunde vi läsa häromdagen på Correns ledarsida. Tidningen var säker på att inget parti vågar ta bort det finurliga jobbskatteavdraget. Visst måste man hålla med om att jobbskatteavdraget var ett skickligt sätt att sänka inkomstskatten, inte minst var det listigt att på så sätt undanta arbetslösa, sjuka, pensionärer och alla vårdberoende unga som gamla. Det var jobb, jobb och åter jobb som gällde och bidragsberoendet skulle brytas, eftersom skattesänkningarna skulle gå till dem som tjänar minst. Man kan säga i polemik med Corren, att när man skall sänka inkomstskatten verkar det räcka med enfaldiga formuleringar, om att de totala skatteintäkterna ökar om skatterna sänks. Det har inneburit en politik som gravt underskattat vårt behov av samhällsservice, och vilka resurser som krävs för att upprätthålla tidigare uppnådd välfärd. Samhällsförstörelsen har blivit utmärkande för allianspolitiken. Följderna inom skola, vård och omsorg kan väl ingen undgå att både läsa, se och höra talas om dagligen.

Om förtroendet för SJ är bottenlågt enligt Corren, så vet vi var ansvaret ligger.

Välfärd borde gå före populära skattesänkningar, och alla som inte inser det kan inte klaga när resurserna tryter, så att läkare, sjuksystrar, övrig vård- och omsorgspersonal, lärare, dagispersonal saknas och väg- och järnvägsunderhåll försummas och nu måste även försvaret prutas enligt Ekot. Men vart har alla skatteintäkter tagit vägen som skapades av skattesänkningarna?

Vi slår vakt om vår gemensamma välfärd skrev en gång de nya moderaterna, men nu vet vi att det gått med politiken som med tåget. Det har spårat ur.

 

När livet förändrats och den du kanske tagit för given rycks bort, slits ifrån dig……………

Jag har hört på radioprogrammet P4 Extra idag söndag, ett program jag ofta hör på, ett samhällsengagerande program som också berör. Idag gästades programmet av Malin Sävstam, en person som i rimlighetens namn skulle vara djupt bedrövad. Det hade varit förlåtligt om hon hade tyckt synd om sig själv efter allt som hänt. Hon förlorade sin man och två av sina tre barn i tsumanimkatastrofen i december 2004. den som vi alla minns med fasa. Nu är Sävstam aktuell med ännu en bok, Kärleken är starkare än döden.

Det är idag en till synes stark människa som ger så mycket hopp och glädje till andra, en person som är värd att lyssna på och läsa hennes texter för hon har erfarenheter av det det mest förbjudna i livet och det svåraste av allt. Jag tror liksom Malin att vilka sorger man än få genomlida så måste det få ta sin tid. Det är viktigt att för att komma vidare i livet acceptera det som hänt, så här är det men nu måste livet går vidare. För det går vidare och kanske har man funnit andra sidor hos sig själv.

Alla har vi nog gått igenom sorger, föräldrar som gått bort, anhöriga och jag är övertygad om att inget går upp emot att förlora sitt barn, för att inte tala om delar av sin familj. Jag vill ändå poängtera att ingen sorg är mindre än någon annan. Jag missar inte ett program av När livet vänder som sänds i Tv2 onsdagar 20,30 där många berättar om det svåra i livet, när allt det trygga, det som man på något sätt hade tagit för givet rycktes bort, slets ifrån en. Det som gör så stort intryck på mig är att ingen verkar ha fastnat i offerrollen som kanske varit helt naturligt.

Det är många som går igenom sorger, fruktansvärda sorger som ger minnen för livet.  Ingen är ensam. Men just i den stunden känns det som du är den mest ensamma på jorden. Det är synd om dig. Varför skulle du bli ensam, övergiven just nu? Varför skulle detta hända? Allt känns så tomt och orättvist. Kanske lägger du på dig mycket skuld. Var i det tillståndet en stund. Men jag tror det är viktigt att inte bli en stammis i det-är-synd-om-mig tillståndet. Det är lätt att bli ett offer och därmed också bitter, Bitter på livet och medmänniskor. Även om du liksom tusen andra drabbas av sorg.

Barnen och Mats, Malin före detta man som undkom i katastrofen kommer ofta tillbaka till henne i hennes drömmar. På något sätt tror jag det är viktigt att hålla de döda vid liv, prata om dem, visa bilder. Men ändå leva vidare sitt eget liv för livet har så mycket att ge. Försök hitta tillbaka till kärleken till livet. Din historia kan vara värdefull för andra och ge tröst för dem som nu har förlorat sina nära och kära. Just du är värdefull för den du är.

Inget är för evigt. Lev inte för det som varit. Lev här och nu. Framtiden, morgondagen har vi ingen aning om!

 

Moderaterna vill gå till val nästa år återigen på att sänka skatterna för att skapa fler arbetstillfällen.

Moderaterna vill gå till val nästa år återigen på att sänka skatterna för att skapa fler arbetstillfällen.

Är det någon som hört detta förr? Joo, det är sannerligen inget nytt. Snarare börjar vi bli trötta på dessa jobbskatteavdrag som bara leder till en enda sak, ökade samhällsklyftor.

De människor som finns där ute i vårt samhälle hoppas jag vid det här laget har fått upp ögonen för vad regeringen vill uppnå med sin politik. Vi har bland den högsta arbetslösheten i Europa och framför allt ungdomsarbetslösheten är stor. Om nu alliansregeringens politik efter snart 8 år vid makten hade haft den önskade effekten hade vi inte befunnit oss i denna situation. Ändå har fyra/fem jobbskatteavdrag genomförts och arbetslösheten bara ökar.

Alltfler förlorar sina jobb. Sjuknärvaron ökar och myndigheter jagar de som bevisligen är svårt sjuka. Det har blivit tuffare att vara sjuk p.g.a regeringens omänskliga lagar. Men hur vi vanliga människor känner sig är helt ovidkommande för politiker. Alltfler hamnar i fattigdom. Och vad gör regeringen. Jo straffar dem, tro det är friviligt och drar alla över en kam. Men ingen sådan situation i världen är frivilig. Hur mycket det än ska löna sig att arbeta så finne det inga jobb kan vi inte arbeta.

Dessa klyftor i samhället leder inte till en positiv utveckling. Jag har i flera inlägg talat om att det är samhällsklyftorna som leder till ökad kriminalitet. Nej några fler jobb blir det inte. Men Reinfeldth och Borg och några höginkomsttagare till deras löner sänks ju. Men inte den arbetslösa. den fattige, den sjuka, låginkomsttagaren och pensionären.

Jaja regeringen har sagt att de har satsat på de äldre. Vad som därenot inte framkommit är att den lilla summan, de få kronorna mer i plånboken äts upp av andra avgifter  Så mycket bättre levnadsstandard har inte pensionären fått. Någon bättre välfärd tycks vi heller inte få och det beror helt på att det ska sparas och snålas på alla nivåer i samhället, däribland sjukvården. Behoven är inte det som styr. Det är pengar och hur gammal du är. Vi har redan den moderna formen av ättestupan i Sverige.

 

Behöver landstinget dyra konsulter?

En sannlingenlig insändare i Corren

En stilla undran:

Landstingsdirektören uttalar sig i Corren angående underskott inom sjukvården:

”Vi har en extern konsult som jobbar på uppdrag av centrumcheferna. Där får vi förhoppningsvis vägledning om vad som kan göras …”

Förhoppningsvis? Vad händer annars?

Finns det ingen av alla otaliga hög/välbetalda byråkrater inom landstinget som kan göra rätt för sina höga löner härvidlag utan att anställa en dyr konsult för ändamålet?

 

Det handlar om mänskliga rättigheter som Sverige bryter mot!!!

Uppdrag granskning har i ett antal program tagit upp fallet om de fattiga gästarbetarna från Kamerun som skuldsatte sig och lämnade allt för att komma till Sverige och jobba för ”skogsnicke” och plantera skog. De hade fått ett kontrakt och blivit lovade lön, en lön som sedan väl här visade sig vara inget värt.

Jag blev så förbannad igår när jag såg reportaget om hur det hade gått sedan. Det avtalet, kontraktet som dessa människor fått i sitt hemland från svenska staten och som dessutom var undertecknat av facket och arbetsgivaren var i själva verket ett sätt att lura hit dessa fattiga gästarbetare och väl här utnyttja dem för arbetet. När det var färdigt skicka hem dem mycket tidigare än vad kontraktet hade sagt 6 månader och utan de pengar de var lovade enligt avtalet.

Den som representerade arbetsgivaren hade ingen som helst förståelse för hur dessa människor känner sig. Känslan av att vara grundlurad, känslan av skam och frustration, den empatin hade hon inte. Hon hade inte ens en åsikt om vad som var rätt eller fel. Man kunde höra mellan raderna att bara arbetet blev gjort så struntade arbetsgivaren i vilka skyldigheter han hade. Dessutom tog politikerna lätt på saken.

Men det är som att leka med människors känslor och utsatthet. Att det är skillnad på folk och folk och varifrån du kommer. Är du från Sverige blir du behandlad på ett sätt. Men kommer du från ett utom europeriskt land betecknas du snarare som boskap. Du är inte värd mer än skit i myndigheters och politikers ögon.

De oseriösa srbetsgivare som använder arbetskraftsinvandringen borde man sätta dit istället för att jaga sjuka. Borde inte arbetskraftsinvandringen överhuvudtaget stoppas när man ändå ska utnyttja de som kommer? Borde man inte ändra på dessa lagar som uppenbarligen godkänner att man gör så här mot människor rent juridiskt. Eller borde vi inte byta ut hela de svinaktiga överhuvuden inom regering och riksdag som beslutat allt detta. Det handlar om mänskliga rättigheter som Sverige bryter mot.

 

Totalförbud mot rökning, år 2025

Förbud mot sms:lån har diskuterats. Totalförbud mot rökning är 2025 är nu på förslag, även utomhus. Bitterljuva förbud måhända men är det bara inte för mycket. Visst, rökning kan bidra med enorma skador både på sig själv och omgivningen. Jag är fullt medveten den vanmakt man känner när ens nära röker och man vet att rökningen kan bli hans/hennes död. Men samtidigt ska inte varje människa kunna ta ansvar för sitt eget liv? 

Som ung människa är det naturligt att du inte kan eller förmå dig till att ta ansvar och de konsekvenser handlingar ger. Ofta blir du lurad in i detta beroende som inte alltid är så lätt att ta sig ur. Men samtidigt är det verkligen storebrors uppgift, myndigheters ansvar att bestämma över just ditt liv, så vidare du inte skadar någon annan?